Prinz William

Att vara kvinna innebär att klara av att hålla många bollar i luften, speciellt om du heter mamma.
Tänk att det tog 30 år att komma på det och verkligen förstå ordets innebörd.
Att vara mamma till två är underbart, fullt av överaskningar och ganska stressigt.
Jag hinner inte riktigt det jag tror att jag borde,  men kanske får borde vara, också njuter vi bara av tillvaron.
Lilleman alias Albin har premiäråkt sparklåda. William har cyklat till dagis varje dag men nu har ju äntligen snön kommit så nu åker vi bob till dagis istället. Albin har inte sett så mycket av omvärlden än men sovit på många ställen. Är så himla rädd om honom och vill inte att han åker på influensa innan vi hinner vaccinera familjen så därför har vi inte hälsat på på stallet. När jag handlar och är på dagis får han stanna i vagnen. Kanske är lite nojjig men jag lovar att ni också skulle va det om ni sniffade på honom, han är så underbar att det inte går att sätta ord på det.
Ken har opererat sig i tisdags så han har väldans ont, han har opererat det andra ljumskbråcket. Hoppas att du snart mår bättre. Vet att det känns hopplöst men du är bäst. Du hjälper mig genom att finnas här. Snart blir det bättre!
Shiva och Cleo glädjs åt den nya familjemedlemmen och kikar varje gång de ser vagnen så att jag inte "tappat" honom. Shiva och jag har tagit upp träningen på daglig basis igen. Har ju varit lite sporadiskt med någon gång per vecka nu sista månaderna av förklarliga skäl. Nu är när jag ser mina fötter och kan sätta på mig skorna kör vi hårt igen till Shivas förtjusning.  Har faktiskt även kört igång lite träning på Cleo det tycker hon är roligt.
Shiva tränar tvåans moment samt spårupptag och noggrannhet i spåret.

Nu ska jag ta och hälsa på tekoppen och soffan innan den lilla vaknar.
Kram kram
Här kommer några bilder:

Klart att jag är lycklig när jag de här klimparna! Älskar er alla tre!