Kristihimmelfärdsdagärvälenlikabradagsomnågonannan!
Att göra en uppdatering på denna bloggen. Sent om sider men jag har ingen motivation till det tyvärr, Hinner inte ens med att tänka på den men kanske snart.
Massor har hänt här hemma. Storken kommer om håll i er endast fyra månader och det känns inte som att det är så lite kvar.
Staffan har varit här och hjälpt oss att dela av tvrummet så nu har vi ett nytt sovrum på övervåningen. Förra helgen var Roald och Heidi här och hjälpte oss att tapetsera. Vi trodde ju att vi skulle hinna färdigt men tyvärr hade de räknat fel på affären så vi hade för lite tapeter, kul, not! Detta innebär att även denna helg kommer att vara fylld med tapetsering, Eller i allafall idag. Imorgon ska jag jobba och lördag ska jag till stan och köpa finkläder till Wille. Vi ska till eventuellt till Norge nästa helg och fira Alexander Rybak nej nu blev det fel men jag gillar låten skarpt. Vi ska fira Malins konfirmation.
Under förra helgen blev jag sjuk och är fortfarande rätt risig så det var tur att Roald och Heidi var här, sen fick vi ju Heidibröd också det uppskattas verkligen i detta huset.
Var ledig under måndag och tisdag kväll, hade inte så mycket i röstpipan att bidra med ändå. Var dock och jobbade lite på dagen, Tisdag var ingen rolig dag.
Sessan avlivades. Wille fick följa med mig till stallet och han är så klok min lilla skatt. Han pussade och kramade henne och sa hej då, du ska hästhimmlen nu och pussar henne på halsen. Tror du att tårarna brännde bakom fasaden?
Kan meddela att William var den sista som satt på Sessans rygg under detta jordelivet. Hon stod så lugnt och fint och när vi skulle gå ut la hon upp sitt stora fina huvud på min axel och andas tugnt mot min hals. Hon stod där så länge och bara vilade. Det var det perfekta avskedet!
Efter detta fick Wille sitta i kontoret under tiden så att han inte skulle se något. jag tittade på hela tiden, känns som det är ens skyldighet att se dem vidare till andra sidan och se att allt går bra. Kanske lite löjligt men så är det!
Arbetar man med dem varje dag så får man ett särskillt band till dem som inte går att förklara,
R.I.P lilla vän! Nu behöver du inte lida mera!
Wille tog det hela jättebra men sedan är han inte den ängsliga typen. Han tar sig an livet med stora kliv. Han vinkade till lastbilen som skulle skjutsa henne till hästhimlen och när vi kom hem blev han så arg. Han ville ju följa med lastbilen till hästhimlen och se hur det såg ut där. Jag hade ju berättat för honom att hästen skulle få springa där och att där behövde inte hästen vara sjuk och ha ont i magen längre utan fick leka med de andra hästarna som var där. Kort och gott tyckte ju lillen att det måste vara ett jättespännande ställe.
Så tokigt det kan bli. Jag vet att han är liten men det känns ändå viktigt att han vet livets gång. I dagens samhälle så är detta något större än vad det skulle ha varit för typ 60 år sedan. Då var det en del av vardagen och jag tycker att det är viktigt att man vet hur livets kretslopp går till. Det behöver inte vara så dramatiskt även om detta är jobbigare för mig. Det behöver han dock inte veta, inte ännu i alla fall.
Nåja ett långt inlägg blev det och mycket goja! Nu ska jag gå och väcka Ken, Har smittat honom så han är också nuvig nu!
Hej hej
Massor har hänt här hemma. Storken kommer om håll i er endast fyra månader och det känns inte som att det är så lite kvar.
Staffan har varit här och hjälpt oss att dela av tvrummet så nu har vi ett nytt sovrum på övervåningen. Förra helgen var Roald och Heidi här och hjälpte oss att tapetsera. Vi trodde ju att vi skulle hinna färdigt men tyvärr hade de räknat fel på affären så vi hade för lite tapeter, kul, not! Detta innebär att även denna helg kommer att vara fylld med tapetsering, Eller i allafall idag. Imorgon ska jag jobba och lördag ska jag till stan och köpa finkläder till Wille. Vi ska till eventuellt till Norge nästa helg och fira Alexander Rybak nej nu blev det fel men jag gillar låten skarpt. Vi ska fira Malins konfirmation.
Under förra helgen blev jag sjuk och är fortfarande rätt risig så det var tur att Roald och Heidi var här, sen fick vi ju Heidibröd också det uppskattas verkligen i detta huset.
Var ledig under måndag och tisdag kväll, hade inte så mycket i röstpipan att bidra med ändå. Var dock och jobbade lite på dagen, Tisdag var ingen rolig dag.
Sessan avlivades. Wille fick följa med mig till stallet och han är så klok min lilla skatt. Han pussade och kramade henne och sa hej då, du ska hästhimmlen nu och pussar henne på halsen. Tror du att tårarna brännde bakom fasaden?
Kan meddela att William var den sista som satt på Sessans rygg under detta jordelivet. Hon stod så lugnt och fint och när vi skulle gå ut la hon upp sitt stora fina huvud på min axel och andas tugnt mot min hals. Hon stod där så länge och bara vilade. Det var det perfekta avskedet!
Efter detta fick Wille sitta i kontoret under tiden så att han inte skulle se något. jag tittade på hela tiden, känns som det är ens skyldighet att se dem vidare till andra sidan och se att allt går bra. Kanske lite löjligt men så är det!
Arbetar man med dem varje dag så får man ett särskillt band till dem som inte går att förklara,
R.I.P lilla vän! Nu behöver du inte lida mera!
Wille tog det hela jättebra men sedan är han inte den ängsliga typen. Han tar sig an livet med stora kliv. Han vinkade till lastbilen som skulle skjutsa henne till hästhimlen och när vi kom hem blev han så arg. Han ville ju följa med lastbilen till hästhimlen och se hur det såg ut där. Jag hade ju berättat för honom att hästen skulle få springa där och att där behövde inte hästen vara sjuk och ha ont i magen längre utan fick leka med de andra hästarna som var där. Kort och gott tyckte ju lillen att det måste vara ett jättespännande ställe.
Så tokigt det kan bli. Jag vet att han är liten men det känns ändå viktigt att han vet livets gång. I dagens samhälle så är detta något större än vad det skulle ha varit för typ 60 år sedan. Då var det en del av vardagen och jag tycker att det är viktigt att man vet hur livets kretslopp går till. Det behöver inte vara så dramatiskt även om detta är jobbigare för mig. Det behöver han dock inte veta, inte ännu i alla fall.
Nåja ett långt inlägg blev det och mycket goja! Nu ska jag gå och väcka Ken, Har smittat honom så han är också nuvig nu!
Hej hej
