Prinz William

Idag kom Anna Lindqvist på besök och tog bilder på lille Albin, de blev så himla fina. Längtar tills jag får sätta tänderna i dem och framkalla och sätta in i ramar.
Skrev faktiskt ett inlägg för ungefär en vecka sedan men precis när jag skulle lägga ut det så försvann allt ihop så det blidde inget mer med det.
Nu har ju äntligen snön kommit så nu kan vi äntligen vara ute på sparkturer igen. Igårkväll var vi ute bara jag William och Shiva och Cleo. Albin och pappa fick stanna hemma. Annars har jag Albin i sparklådan och Wille på bobben  och Shiva och Cleo till draghjälp. Det blir lätt lite mycket när William styr åt fel håll..
Igår var det kanonföre, snabbt som vinden susade vi fram. Helt underbart! Jag gillar vintern och få klä på mig varmt och vara ute. Jag gillar de andra årstiderna med men det är något speciellt med vintern och sparkturer!
Har glada nyheter att dela med mig av.
Äntligen kommer farmor och Detlef hit! Detlef har fått jobb och de har hittat ett hus så nu flyttar de upp!
Som vi har längtat efter er!
Vi behöver inte vänta så länge för på torsdag kommer de.
Imorgon åker min kära till sunderbyn för kontroll och på onsdag är det tyvärr dags för operation igen! Det gör ont i mig att du ska ha så ont! Tänk om vi kunde få byta!
Förhoppningsvis är detta allt för ett tag nu. Det måste det vara för snart fyller ju Wille 3 år då måste ju pappa kunna busa!
Nu ska jag gå och förbereda en gourmetmiddag, lämnar er med några bilder



Mammas guldklimp

.Mitt storhjärta

Pappa fyller 77 år den 18 oktober

Kram kram

Att vara kvinna innebär att klara av att hålla många bollar i luften, speciellt om du heter mamma.
Tänk att det tog 30 år att komma på det och verkligen förstå ordets innebörd.
Att vara mamma till två är underbart, fullt av överaskningar och ganska stressigt.
Jag hinner inte riktigt det jag tror att jag borde,  men kanske får borde vara, också njuter vi bara av tillvaron.
Lilleman alias Albin har premiäråkt sparklåda. William har cyklat till dagis varje dag men nu har ju äntligen snön kommit så nu åker vi bob till dagis istället. Albin har inte sett så mycket av omvärlden än men sovit på många ställen. Är så himla rädd om honom och vill inte att han åker på influensa innan vi hinner vaccinera familjen så därför har vi inte hälsat på på stallet. När jag handlar och är på dagis får han stanna i vagnen. Kanske är lite nojjig men jag lovar att ni också skulle va det om ni sniffade på honom, han är så underbar att det inte går att sätta ord på det.
Ken har opererat sig i tisdags så han har väldans ont, han har opererat det andra ljumskbråcket. Hoppas att du snart mår bättre. Vet att det känns hopplöst men du är bäst. Du hjälper mig genom att finnas här. Snart blir det bättre!
Shiva och Cleo glädjs åt den nya familjemedlemmen och kikar varje gång de ser vagnen så att jag inte "tappat" honom. Shiva och jag har tagit upp träningen på daglig basis igen. Har ju varit lite sporadiskt med någon gång per vecka nu sista månaderna av förklarliga skäl. Nu är när jag ser mina fötter och kan sätta på mig skorna kör vi hårt igen till Shivas förtjusning.  Har faktiskt även kört igång lite träning på Cleo det tycker hon är roligt.
Shiva tränar tvåans moment samt spårupptag och noggrannhet i spåret.

Nu ska jag ta och hälsa på tekoppen och soffan innan den lilla vaknar.
Kram kram
Här kommer några bilder:

 

Klart att jag är lycklig när jag de här klimparna! Älskar er alla tre!

Det var ett tag sedan det skrevs något på denna bloggen men jag har mina skäl störst skälet är väl att datorn är trasig. Har jobbat rätt mycket och hade precis jobbat min sista dag och såg fram emot en ledig vecka innan lilla ängelns ankomst. Jag hade kvar en del förberedelser och lite bakning. Ken kom hem den kvällen och var helt slut, han sa till mig att vad jag än gjorde så fick jag inte föda barn den dagen för det orkade han inte med. Klockan 9 den kvällen började jag känna av värkarna. De höll i sig och klockan tolv hade jag fortfarande värkar, pratade med förlossningen och de tyckte att jag skulle komma in. Fick väcka Ken och ge honom det glada beskedet.
Jag sa att han inte skulle ha sagt så!!
 Vi åkte till sunderbyn där konstaterade dem att jag hade börjat öppna mig men bara en cm där emot hade jag högt blodtryck och de misstänkte havandeskapsförgiftning så jag fick ligga kvar över natten. Dagen efter fick vi gå över till patienthotellet och vi var där hela dagen. Värkarna höll i sig men det var inte på något vis plågsamt.
Klockan 7 ringde jag upp och de sa att jag skulle komma upp klockan nio och få en tablett så jag fick sova över natten. Jag har aldrig kännt mig så oduglig i hela mitt liv, sa till Ken att om de inte hade hänt något så skulle jag fara hem här ville jag inte att Ken skulle behöva sitta. När vi kom upp konstaterade de att jag var öppen fem cm och nu var det bara att köra. Jag drog en lättnads suck. Klockan var nu tio, klockan 00:17 är lilleman född.
Det gick så bra, jag vet att man inte ska säga att en förlossning är underbar men det fanns ett tillfälle då jag sa till Ken att det var helt underbart, en utomkroppslig upplevelse som jag inte kan förklara. Man inser då att kroppen är gjord för detta och vet hur det ska göras om man bara låter den göra det. 2 min krystvärkar och lite lustgas senare kom underverket äntligen! Jag låg och sparade lustgasen tills det verkligen skulle göra ont men han inte riktigt använda den. Äntligen har jag två små gossar!

 

Jag skulle inte kunna vara lyckligare även om jag försökte, jag har allt! Precis som jag misstänkte mina vänner så minskade ridsuget drastiskt sedan jag fick små fötter att snusa på! Jag kommer men inte än!

Jag trivs bättre här där jag kan ha det lugnt och skönt och lukta på fossarna!

Massor med kramar och tack för alla presenter och gratulationer ni är så underbara!
Ett särskillt tack till Jessica som kom mitt i natten och var med Wille, du är bäst! Även en bamsekram till farfar och Heidi som körde hit och var med William tills vi kom hem.

Hej hej