Prinz William

Vet att den här bloggen legat lite i träda, Trodde faktiskt att den blivit avaktiverad men icke det. Nu har det ju verkligen hänt grejer i livet.

Tråkiga saker och jätteroliga saker lite blandat huller om buller.

Började med att hitta världens bästa jobb. Jobbar nu på hotell laponia som nattreceptionist, detta innebär att jag jobbar en vecka och är ledig en. Kunde inte bli bättre!

Sen förlorade jag min pappa. Även om vi alla visste att han levde på lånad tid så var det fruktansvärt jobbigt och är det fortfarande. Jag saknar min pappa. Vi fick det finaste avsked man kan önska sig. Kerstin, pappas syster såg att han hade öppnat ögonen och låg och flackade med blicken. Han har haft ögonen stängda i flera dagar. Jag gick och satte mig på golvet framför sängen och höll honom i handen och den andra handen strök hans kind. Han låste fast sin blick i min och släppte den inte förrän han slöt sina ögon för gott. Det kändes som en evighet men i faktisk tid var det säkert bara en kvart.  Jag sjöng videvisan så gott jag kunde och berättade för honom hur mycket jag älskade honom. Andetagen blev tyngre men han ville inte släppa taget. Kerstin sa att jag skulle säga att han skulle gå nu. Jag snyftade fram att mitt liv var fulländat, jag är lycklig och jag är okej. Jag klarar mig,Släpp taget och vila nu! Han tog ett långt sista andetag , en tår rann nerför hans kind och han stängde ögonen för gott med sin hand fortfarande i min. Smärtan, ja den smärtan! Ställde mig upp och tittade ut genom fönstret. Såg en fågel komma flygande som landade på fönsterbläcket, så nära rutan, fågeln tittar rakt på mig, satt en stund och flög sedan sin väg. Det var så symboliskt.

Förlusten följdes av jobbiga veckor men nu känns det bättre även om det titt som tätt kommer över en när man minst anar det.

Jag har jobbat och tränat Bästa inför hennes certprov. Min Gu-f fick jag ställa in eftersom jag fick en inflammation i en muskel och mina polyper har växt ihop i näsan. Den får jag göra nu i maj istället.

I helgen var jag och fröken på vårat certprov och vet ni vad, vi klarade det! Lyckan är total!

Certprovet började med hantering. Såg att på henne att hon tyckte det var lite obehagligt men hon accepterade det. Sen följde ett långt ljud. Hon visste inte riktigt vad hon skulle göra med sina ljudmarkeringar. Hon är inte van att köra ljud med andra hundar brevid på stigen och en massa folk runt i kring, blev lite mycket för henne. Dagen efter fortsatte med patrullstig och spårupptag. Jag var kräknervös. Tror det var därför hon var lite osäker på patrullstigen. Hon gjorde dock ett fint spårupptag och satt snällt och väntade på start och påselning. Hon plockade upp spåret och spårade klockrent hela vägen, inte ett tapp. Hon markerade  och apporterar första föremålet och sedan efter ytterligare en par hundra meter ett föremål och sedan ser jag att hon stannar upp, tittar på mig och plockar upp ett föremål längst ut i munnen och går fram och spottar det på mina fötter. Det var en fimp. Jag stoppade den i väskan, sen tog hon en kedja och markerade  ett ställe och vi letade men hittade inget sen tog hon slutapporten. För godkännande krävs en apport plus slut. Spåret har legat mellan 60-90 min, icke förarspår, 1500m. De godkände fimpen eftersom det var spårläggarens fimp så vi hade fyra föremål. Sen var det dags för patrullstig. Det var kallt, mörkt och blåsigt. Inte lätt. De hade kortat ner patrullstigen en aning pga mörkret. Vi gick och vi gick och vi gick. Hon gjorde en vind markering som sedan såg ut att gå över till ett ljud slå jag markerade ljud men det var en vind så det gilldes inte. Sen trodde jag att vi hade tabbat oss att det var slut för här kom ju inget. Pang så drar hon mig nästan av stigen och visar figgen. Johominsann hon har ljudet.Hon fick stå rätt länge och då kom lite frustrationsljud men det förstår jag vi har ju inte tränat hennes uthållighet här. Sen fick vi gå en ovallad skogspromenad i svår terräng och visa att vi kan markera vind med och det kunde vi. Svårt men så fantastiskt roligt och så många tips vi fått under denna helg. Nu ska vi fixa Gu-fen och sen blir det HTU på Marma och sedan ska vi tävla bevakning med siktet på DM i slutet på sommarn, visst var det så Kalle? Höga mål med realistiska delmål:)  Tänk att allt detta hade jag ingen aning om innan Annalena öppnade våra ögon.Tack, tack tack! Tjing, tjing!