Snipp snapp snut.. eller var det slut...
Ännu en arbetsvecka har gått mot sitt slut. Jag trivs så oerhört bra på mitt jobb att jag faktiskt inte längtar efter min semester, sjukt va..
Idag har jag ridit ute i skogen i det fina vädret och njutit i fulla drag av promenaden till och från jobbet.
Nja nästan i allafall det höll på stryka med en pudel på dit vägen när Anna hamnade i vredesmod och en schäfer på tillbakavägen men annars njöt jag.
Lilleman har gått igenom sin 18 månaders besiktning igår och fick en spruta. Tyvärr lyckades han dra ut sprutan och rispa sig på benet så de fick sticka honom två gånger. Sedan kanske han inte var den mest lättundersökta patienten.. Hyfsat sprallig blandat med illvrål av ilska och rädsla. Hur lätt är det att lyssna på hans hjärta??
Igår fick vi besök av Kens pappa och farmor som stannar några dagar. Då förstår ni varför jag trivs som fisken i vattnet igen, huset är fullt!!
För er som inte vet så stundar min och Shivas tävlingspremiär nu på söndag. Det visste inte jag heller förrän i måndags. Till saken hör att det är länge sedan vi tränat på bruks och vi har aldrig gjort en platsliggning med andra hundar. Apporten tuggar vi på tills det blir flisor kvar. De övriga momenten hade hon nästan glömt. Vi har blivit kommenderade en gång i Shivas liv och då var hon 6 månader.
Ännu är jag faktiskt inte nervös, vilket är lite ovanligt. Kanske är det för att jag inte ser det som en TÄVLING utan som en träning eller ett kvitto. Det här kan ni, det här kan ni inte. För handen på hjärtat, när får du träna med så mycket störning annars? Då vet man ju sedan vilka moment som är befästa. Det skulle ju vara kul om något moment var det.
Ni får leta efter oss leende i bottenskrapet på resultatlistorna.
Denna lilla söta vill vi sköta fler gånger. En sådan underbar liten hund. Otroligt lättlärd. Lilla söta Chilli som somnade på min mage med huvudet inborrat mot mitt öra snarkandes. Hon och lilleman lekte denna gång kontrollerat. Innan det såg han ut som sju svåra år men nu har han inte ett märke. Hon är ju inte så stor men väldans busig.
Nu ska jag slå på pausknappen.
Kram kram
Idag har jag ridit ute i skogen i det fina vädret och njutit i fulla drag av promenaden till och från jobbet.
Nja nästan i allafall det höll på stryka med en pudel på dit vägen när Anna hamnade i vredesmod och en schäfer på tillbakavägen men annars njöt jag.
Lilleman har gått igenom sin 18 månaders besiktning igår och fick en spruta. Tyvärr lyckades han dra ut sprutan och rispa sig på benet så de fick sticka honom två gånger. Sedan kanske han inte var den mest lättundersökta patienten.. Hyfsat sprallig blandat med illvrål av ilska och rädsla. Hur lätt är det att lyssna på hans hjärta??
Igår fick vi besök av Kens pappa och farmor som stannar några dagar. Då förstår ni varför jag trivs som fisken i vattnet igen, huset är fullt!!
För er som inte vet så stundar min och Shivas tävlingspremiär nu på söndag. Det visste inte jag heller förrän i måndags. Till saken hör att det är länge sedan vi tränat på bruks och vi har aldrig gjort en platsliggning med andra hundar. Apporten tuggar vi på tills det blir flisor kvar. De övriga momenten hade hon nästan glömt. Vi har blivit kommenderade en gång i Shivas liv och då var hon 6 månader.
Ännu är jag faktiskt inte nervös, vilket är lite ovanligt. Kanske är det för att jag inte ser det som en TÄVLING utan som en träning eller ett kvitto. Det här kan ni, det här kan ni inte. För handen på hjärtat, när får du träna med så mycket störning annars? Då vet man ju sedan vilka moment som är befästa. Det skulle ju vara kul om något moment var det.
Ni får leta efter oss leende i bottenskrapet på resultatlistorna.
Denna lilla söta vill vi sköta fler gånger. En sådan underbar liten hund. Otroligt lättlärd. Lilla söta Chilli som somnade på min mage med huvudet inborrat mot mitt öra snarkandes. Hon och lilleman lekte denna gång kontrollerat. Innan det såg han ut som sju svåra år men nu har han inte ett märke. Hon är ju inte så stor men väldans busig.
Nu ska jag slå på pausknappen.
Kram kram
Kommentarer
Trackback
