Grattis på födelsedagen B-barnen

Nu har två år gått och tiden har sprungit i rasande fart. Så mycket har hänt under det gångna året. Barnen har vuxit upp, Blixtra lever livets glada dagar hos Lina och Andre i Arjeplog. Blixtra är en underbar individ med fina proportioner och ett mjukt och trevligt sätt sen har hon drifter  som hon använder på bästa sätt, hon har visat att hon både har näsa och är förig. Båda hundarna har gjort MH och röntgats. Barnen har vuxit upp och flyttat hemifrån, ja i alla fall ett barn. 
Beslutet att behålla Bästa var inget beslut, det var min hund helt enkelt. Något som jag vid ett flertal tillfällen ångrat och kommer säkert att göra det fler gånger. Nästan idag då hon plundrade skafferiet på en talgboll och ett gäng ben. Andra dagar är hon den dyraste hunden på jorden. När vi kryper upp i soffan och ser film, när hon leker med barnen och inte minst när vi tränar bevakning, spår eller uppletande. Lydnaden är topp eller flopp men det kommer fler toppar än floppar desto äldre hon blir. Under det gångna året har vi gjort tävlingsdebut. På sin allra första tävling blev hon uppflyttad till lägre spår och skötte sig riktigt bra. Sen dalade det lite i lydnadsklass ett då hon kokade över. Det gjorde hon för att den här föraren blev villrådig och försökte dämpa fröken när hon blev för het med godis eller tillsägelser vilket resulterade i att hon blev ännu mer frustrerad och ännu hetare, hon skriker och gapar för att hon vill jobba. Gjorde en rannsakning av mig själv och hunden och kom fram till att den hårda linjen inte är den jag är och att dämpa henne är skittråkigt. Därför har vi återgott till det vi började med. Vi har roligt tillsammans och jag kör mitt mantra i huvudet när de dumma tankarna kommer. Sånna där tankar av att människor runt ikring mig tänker att;
men ta ihop din hund, har du ingen pli på din hund, säg åt hunden någon gång!! 
Jag känner min hund och jag har henne för vår skull ingen annans. Vi ska ha roligt tillsammans, det är bra för vår relation och i slutändan bygger det en tillit som vi använder oss av i svåra situationer. Jag vill att min hund har min rygg när jag den behöver inte att hon överger mig om läget blir jobbigt. Min rygg den har hon!
Istället för att hålla tillbaka henne har jag ökat belöningen, gjort det värt att jobba för och sedan gett henne fler uppgifter att lösa. Sen för skidturer och sparkturer eller övriga situationer som är jobbiga för henne, har hon en röd boll i munnen. Det funkar! Hon kommer nog att vara den enda patrullhunden med en röd boll i munnen, men i mina ögon den finaste. Jo för patrullhund, det är hon, hon klarade sitt certprov och är godkänd tjänstehund. Det är jag fortfarande så stolt över! 
Jag spår en ljus framtid för oss båda, jag lär mig massor varje dag av denna underbara individ. Hennes begränsningar sitter inte i sig själv det är mina. Det är jag som måste kliva upp några pinnhål på stegen för att hålla jämna steg med henne. Det ni är en utmaning.
Under det kommande året är det mycket på gång och det känns så spännande. Jag har ansökt till Guf-en och HTU i Marma sen har vi tänkt tävla bevakning.  Sen ska ju mamma Shiva också ut på banan, hon är ju inte lastgammal hon heller utan är i sina bästa år. Min fina fina tjej! Har sagt det förr men säger det igen, beslutet att köpa henne är bland det bästa beslut jag någonsin tagit. Underbara finaste Shivansson. Vi får se hur tiden räcker till. Det är ett litet pussel med små barn och familj som kommer i första hand. Vill man så går det! Hade jag inte min fina familj så skulle inte jag vara den jag är och inte hunden heller. Det är vi som helhet som gör att vi mår så bra!
 
Tacksam är ordet. För varje dag jag får med min underbara familj. Tack pappa för att du format mig till den jag är, tack för allt du gav och fortfarande ger.

Dianstigens Bästa TJH (FM)

Vet att den här bloggen legat lite i träda, Trodde faktiskt att den blivit avaktiverad men icke det. Nu har det ju verkligen hänt grejer i livet.
Tråkiga saker och jätteroliga saker lite blandat huller om buller.
Började med att hitta världens bästa jobb. Jobbar nu på hotell laponia som nattreceptionist, detta innebär att jag jobbar en vecka och är ledig en. Kunde inte bli bättre!
Sen förlorade jag min pappa. Även om vi alla visste att han levde på lånad tid så var det fruktansvärt jobbigt och är det fortfarande. Jag saknar min pappa. Vi fick det finaste avsked man kan önska sig. Kerstin, pappas syster såg att han hade öppnat ögonen och låg och flackade med blicken. Han har haft ögonen stängda i flera dagar. Jag gick och satte mig på golvet framför sängen och höll honom i handen och den andra handen strök hans kind. Han låste fast sin blick i min och släppte den inte förrän han slöt sina ögon för gott. Det kändes som en evighet men i faktisk tid var det säkert bara en kvart.  Jag sjöng videvisan så gott jag kunde och berättade för honom hur mycket jag älskade honom. Andetagen blev tyngre men han ville inte släppa taget. Kerstin sa att jag skulle säga att han skulle gå nu. Jag snyftade fram att mitt liv var fulländat, jag är lycklig och jag är okej. Jag klarar mig,Släpp taget och vila nu! Han tog ett långt sista andetag , en tår rann nerför hans kind och han stängde ögonen för gott med sin hand fortfarande i min. Smärtan, ja den smärtan! Ställde mig upp och tittade ut genom fönstret. Såg en fågel komma flygande som landade på fönsterbläcket, så nära rutan, fågeln tittar rakt på mig, satt en stund och flög sedan sin väg. Det var så symboliskt.
Förlusten följdes av jobbiga veckor men nu känns det bättre även om det titt som tätt kommer över en när man minst anar det.
Min älskade, fina pappa! Tänk bara om vi fått mer tid!
 
Jag har jobbat och tränat Bästa inför hennes certprov. Min Gu-f fick jag ställa in eftersom jag fick en inflammation i en muskel och mina polyper har växt ihop i näsan. Den får jag göra nu i maj istället.
I helgen var jag och fröken på vårat certprov och vet ni vad, vi klarade det! Lyckan är total!
Certprovet började med hantering. Såg att på henne att hon tyckte det var lite obehagligt men hon accepterade det. Sen följde ett långt ljud. Hon visste inte riktigt vad hon skulle göra med sina ljudmarkeringar. Hon är inte van att köra ljud med andra hundar brevid på stigen och en massa folk runt i kring, blev lite mycket för henne. Dagen efter fortsatte med patrullstig och spårupptag. Jag var kräknervös. Tror det var därför hon var lite osäker på patrullstigen. Hon gjorde dock ett fint spårupptag och satt snällt och väntade på start och påselning. Hon plockade upp spåret och spårade klockrent hela vägen, inte ett tapp. Hon markerade  och apporterar första föremålet och sedan efter ytterligare en par hundra meter ett föremål och sedan ser jag att hon stannar upp, tittar på mig och plockar upp ett föremål längst ut i munnen och går fram och spottar det på mina fötter. Det var en fimp. Jag stoppade den i väskan, sen tog hon en kedja och markerade  ett ställe och vi letade men hittade inget sen tog hon slutapporten. För godkännande krävs en apport plus slut. Spåret har legat mellan 60-90 min, icke förarspår, 1500m. De godkände fimpen eftersom det var spårläggarens fimp så vi hade fyra föremål. Sen var det dags för patrullstig. Det var kallt, mörkt och blåsigt. Inte lätt. De hade kortat ner patrullstigen en aning pga mörkret. Vi gick och vi gick och vi gick. Hon gjorde en vind markering som sedan såg ut att gå över till ett ljud slå jag markerade ljud men det var en vind så det gilldes inte. Sen trodde jag att vi hade tabbat oss att det var slut för här kom ju inget. Pang så drar hon mig nästan av stigen och visar figgen. Johominsann hon har ljudet.Hon fick stå rätt länge och då kom lite frustrationsljud men det förstår jag vi har ju inte tränat hennes uthållighet här. Sen fick vi gå en ovallad skogspromenad i svår terräng och visa att vi kan markera vind med och det kunde vi. Svårt men så fantastiskt roligt och så många tips vi fått under denna helg. Nu ska vi fixa Gu-fen och sen blir det HTU på Marma och sedan ska vi tävla bevakning med siktet på DM i slutet på sommarn, visst var det så Kalle? Höga mål med realistiska delmål:)  Tänk att allt detta hade jag ingen aning om innan Annalena öppnade våra ögon.Tack, tack tack! Tjing, tjing!

Bevakning och funktionslydnad

Måndag körde vi cykling. Båda hundarna fick rejäla svängar och Bästa fick även en hel del platsliggningar utanför affärer som störning

Tisdag: Sol och vilodag för familjen. Var ute på gården hela dagen.
Onsdag: Lydnad med Angelica och Arvid på klubben. Budföring och platsliggning med skott. Shivan var aningens lat på budföringen men inte skottberörd. Platsliggningen var inga problem. Bästa fick även hon budföring men utan skott. Lydnaden satt som ett smäck på båda hundarna. Hopp sitt hoppet kommer igång fint. Hon hoppar ut stadigare och stadigare. Apporteringen är okej men vi måste träna ingångar den här veckan som kommer! De var ju så bra att jag har nonchalerat dem och nu är de inte bra längre.
Bevakning. Vi höll till utanför Isladan där det var mycket störning. Många gångare och cyklister och en fotbollsmatch på IP men ingen vind.
Signalövning. Gick super, inga problem alls. Är så impad att hundarna sorterar ut ljudet.
Hårda spår: Tre paralellspår över en fotbollsplan med två nergrävda apporter plus slut. Hon fastnade lite i en övergång där en kille hade sprungit över men efter stund fortsatte hon och spårade bra. Hon behöver träna lite övergångar för att bli lite säkrare där. Vi har spårat en del på gångstigar och på samhället där det är många övergångar och det går bra men det här var bara en övergång som också var färskare samt att spåret legat en timme. Vi ska göra fler såna här spår så går hon nog ännu bättre.
Patrulleringen gick jättebra, hon gjorde tydliga markeringar och jobbade av stigen så bra. Här är jag impad att hon vet vad hon ska göra att det är så naturligt för hunden.
Bevakningen är ju så himla kul att det inte är klokt. Är alldeles lyrisk och pratig när jag kommer hem, Ken ska inte behöva lyssna på det så det får helt enkelt komma ut här istället!
Idag: Shiva har cyklat en längre sväng med oss på samhället. Albin fick nässelutslag idag igen. Fick det förrförra gången han hade feber. Doktorn vet inte vad som orsakar det och tror inte att det är penicillinet så vi får helt enkelt vänta och se. En cykeltur till Johannaparken med mycket lek och sen hamburgare och glass fick barnen idag, tyckte de skulle ha det. Albin var sötast hos doktorn.
Doktorn kommer in
Albin- Ser du doktorn jag har prickar på magen och drar upp tröjan.
Doktorn- jaha jo det har du ju
Albin- Kan inte tvätta bort dom.
Albin- Nallen hålla i, inga händer.
Doktorn skrattar.
Albin tog nämligen upp sin nalle som är en kanin och stoppade in kaninens öron i sin näsa och visade att han inte behövde hålla i den.  Gullöga! Sen har han frågat nästan alla på apoteket, vad är du? Vi måste träna på vad är du och vad heter du.
Funktionslydnad
På klubben har vi ikväll kört funktionslydnad med Annalena. Hundarna har fått krypa under bord, blivit lyfta. Åkt skottkärra. Sprungit och krypt fot. Legat platsliggning och kört inkallning med bollar kastade som störning. Shiva tyckte inte om att åka skottkärra, fick lite panik. Bästan tyckte det var rätt trevligt, hon fick ju frolicar i den. Helfestligt! Sen körde vi lite lydnad så vi är rätt nöjda med dagen.
Imorgon blir det skottträning och sedan städkväll på klubben med korvgrillning. Lördag storheden och shopping och lite leos. Bästa ska få ligga platsliggning i stan tänkte jag. Söndag blir det spår, uppletande och lydnad. Nästa vecka kör vi lite lugnare tror jag för då tävlar vi hela helgen.
Kram kram

Barmark at last!

Hundprat börjar
Mina fina schäferflickor och jag har varit ute en långkörare även idag. Sist var i fredags när jag hade William med mig. För att vara fem år gammal är han en hejare på att både lägga spår och hänga med i spårlinan. Inte ett gnäll så långt ögat nådde.
Spårade brevid renslakteriet som störning, inga problem för hundarna. Bästas spår gick över betonggrisar och över träd och ris och snår. Håller på att lära även henne att spåret fortsätter på andra sidan ett hinder att man inte behöver gå runt. Hon har börjat fatta galoppen.
Shiva fick ett lägre spår. En kul grej var när jag hade lagt spåret över en liten bäck som jag hoppat över. När jag gick spåret så stannar hon och luktar i vattnet men vattnet rinner ju undan så hon stod och vred huvudet fram och tillbaka och försökte få vittring tills hon äntligen lyfte huvudet och vädrade lite högre. Jag spårar ofta genom grunda vattenpölar och vattendrag så hon är van med att spåra vatten men vi har nog aldrig spårat rinnande vattendrag. Hi hi, vi fick oss ett gott skratt åt finlisa.
Idag har vi haft om möjligt ännu roligare. Shivas spår var ca 1,5- 2km långt. Innehöll skogsmark, ängsmark, grus, is och asfalt. Hon hade lite problem med övergången från ängsmark till is där snurrade hon ett par varv. I övrigt gick hon bättre än bra. Alla vinklar och alla apporter. Bröt skogspinnar och släppte i spåret, de minsta var ca 2 cm, hon tog varenda en! Glad matte! Liggtid ca 1 timme.
Bästa den vilda huliganen fick sig en riktig utmaning. Hennes spår började på jo du läser nu rätt, lecakulor. Det var spännande men det funkar. Sen kom vi till tre staplar betongplattor ca en meter höga som rörde sig när man klev på och klättrade över, lite läskigt men det gick bra, hon klättrade självmant upp utan påvisning från mig. Hurra! Över ängsmark. Krypande genom någon konstig järnställning, matten fick i allafall krypa eller åla. Sen över asfalt och grusväg. Sen kom vi till ett fruktansvärt snårigt parti med mycket vatten is och snö. Trodde aldrig att hon skulle ta sig igenom utan att tappa spåret men tro på tusan att hon grejade det hur fint som helst. Sen över asfalt och grus igen och ut på ett hygge, balansgång längs ett träd och sen en spetsvinkel ut i skogen igen. Väl i skogen två räta vinklar och sen kom slutapporten. Längd på spåret var typ en till två kilometer. Bästa fick även hon skogspinnar och som den lilla stjärna hon är så fixade hon det, den minsta var även här ca två cm. Hade även en apport där spåret var som värst och hon plockade den så fint. Var lite tveksam till om jag skulle låta henne gå det här spåret, tyckte att det blev nog så svårt men jag tänkte att jag prövar och avbryter om det blir för jobbigt för henne. Liggtid Dryg timme
Sen körde vi lydnad även efter spårningen på sandbacka. Shivas kryp tar sig och Bästas platsliggning och hopp sitt hopp tar sig så sakteliga.
Är så glad att vi äntligen börjar ha lite barmark. Variation förnöjer ju!
Hundprat slut, jo jag vet att det blir rätt mycket av den varan men så är det.
Sen är Albin äntligen frisk igen eller nåja han äter ju penicillin. Han har varit sjuk i över tjugo dagar. Åt penicillin mot lunginflammation var hur pigg som helst, slutade med penicillinet och blev sjuk direkt igen. Han var så sjuk att jag blev rädd. Vi fick ge honom två ml vatten i minuten i ett dygn, det med medicinen och han piggnade till och nu verkar han må hur bra som helst igen. Sen fick han konstiga nässelutslag igen med febern. Helkonstigt. Vågar nog inte ropa hej förrän han slutat med medicinen. Nu räcker det för mitt lilla hjärta.  Glädjer mig åt att han mår bättre och att Ken är hemma igen, inget mer Svappavara. Familjen samlad precis som den ska vara. Har semester än så därför blir det en hel del hundprat eller kanske till och med mer än vanligt eftersom jag tränar snäppet mer när jag kan och sen är ju årets tävlingspremiär på två veckor...
Ha det gott!

Spår sandbacka del 2

Åkte ut med tjejerna till sandbacka även idag, fast idag fick vi bättre väder, strålande sol även om det var lite snö kvar.  La samma spår som igår men jag bytte hund. Shivan fick Bästas spår och Bästa Shivans. Kul att se var att Shiva hade bekymmer på samma ställen som Bästa hade igår men hon löste det lättare med sin noggranhet och lite tålamod och rutin att lösa problemet. Ganska många människor hade passerat över båda spåren och även en del hundar så lätt var det inte. Shivan traskade också igenom komposten utan att tveka, upp och över stenar och andra hinder. Hon älskar den här typen av spår. Det är som en hinderbana med spår.
Bästa fick sin revansch från igår. Idag är hon DYR! Utan att jag märkte det hade jag IGÅR tappat en liten liten pappersbit som jag skulle lägga där jag visste var den var. Denna hade jag tappat i ett skogsparti i snön och jo pappersbiten var vit. Helt plötsligt kommer lilla fröken med den stolt som en liten tupp. Fortsatte sitt spår riktigt fint, klarade alla övergångar av folk och hundar. Traskade upp över handikapprampen och spårade fint även där. En av trapporna stod hon en stund och funderade var spåret hade tagit vägen tills hon hoppade upp och hittade spåret. Spårade fint upp på en aluminiumlucka, tyckte det var lite läskigt men fortsatte spåra. I ett litet skogsparti tryckte jag försiktigt ner en tändsticka i mossan utan att röra mossan. Min lilla prinsessa apporterade den fint till världens malligaste schäferägare! Fortsatte spåret och klättrade även hon upp på bänken till busskuren där matte hade krypit fram och hittade slutet. Jo matte blev glad den här gången också och nu så glad att tårarna inte var långt borta!
Nu ska jag laga lite middag för jag är så hungrig. Mina små hjärtan är bättre idag och imorgon blir det nog dagis för William. Albin får vara hemma ett tag till så vi ska baka. Mamma fyller snart 70 år och ska överaskas med ett kalas som hon inte får veta om så Hysch! Tråkigt är att min Ken åker till Boden och sedan till Svappavara. Nåja veckan går nog fort för vi har mycket att göra! Hade ju sagt att jag skulle städa mitt förråd under semestern... sysslolös blir jag nog inte!
Ha det!!

Bak och städväder blev spårväder

Hade tänkt städa och baka idag. Efter att jag hade städat hela huset började det klia i fingrarna och baklusten försvann.
Hundprat
Istället tog jag tjejerna och for ut på träningsrunda. Vi åkte till sandbacka. Bästas spår började och avslutades på asfalt med tre spetsar som hon skötte bra. Spåret gick över något fordon av något slag och under ett lastbilssläp genom en tom kompost utan lock och upp på en gallertrapp. Alla hinder skötte hon galant till och med komposten kröp hon igenom. Spåret var på min stjärna faktiskt lite si och så. Spåret var som svårast i början och hon kom inte riktigt in i spåret förrän hon kom upp där det var gräs och skog sen gick asfalten bra. Första halvan var det alltså si och så, andra halvan som vanligt. Ska göra ett nytt spår imorgon och då göra det lite lättare. Det är svårt för henne när det ligger olja och päckel blandat med vatten där jag lagt spåret, det maskerar doften så hon hade lite svårt. Hon tog sig dock framåt i rätt riktning.
Shivas spår började vid parkeringen in i skogen och runt C-huset till busskuren och tillbaka. Upptäckte när jag la spåret att jag tagit för få föremål så jag bröt en kvist och släppte i spåret, den sjönk ner i snön och försvann långt ner. Spåret gick över en handikappingång  med galler över två trappor på asfalt och snö. Slutet låg i busskuren på bänken.
Shiva var helt outstanding från början till slut. Så här är det varje gång, när jag lägger spår och tänker att det här är för svårt det fixar hon inte då går hon klockrent och lägger jag snälla spår så svamlar hon. Hon tvekade inte en enda gång och grävde duktigt upp den lilla lilla pinnen som jag brytit och som var begravd i snön. Positiv och självsäker idag.  Plockade alla föremål. Lycklig!
Sen tränade vi lydnad och uppletande. Bästa fick köra lite uppletande på rampen där de tar emot sina varor. Där är det galler. Gömde grejen bakom en gallervagn. Inga tveksamheter full fart fram och flyttade på vagnarna för att ta sig fram, helt obrydd om underlag och ljud.  Lydnaden var helt okej på båda hundarna. Nöjda och frusna drog vi oss hem.
Slut
Vi har varit lite krassliga hela högen men nu hoppas jag verkligen att det vänder. Det började förra veckan med att Albin fick ögoninflammation och snuva. Början på veckan fick han skyhög feber och hosta som kom och gick. Igår fredag åkte vi till vårdcentralen och de konstaterade att han hade fått lunginflammation. William har också haft feber men den försvann ganska hastigt. Jag hade feber och var rejält förkyld förra helgen men hoppas att det släpper nu.
Förra helgen spenderade vi i glada vänners lag i Moskosel. Det var så mysigt. Sov i husvagnen och körde skoter, åt gott och umgicks. Mer såna helger till tack! Nu börjar väl tyvärr skotersäsongen att vara över om man inte åker till fjällen förstås. Att vara ute med familjen och skotern är bland det bästa jag vet. Mys!
Idag har jag sådan tur att bästa Jeanette lagar mat till oss så nu är det bäst att duka och sätta mig och frossa! Ha det gott för det ska vi!
Kram kram


Grattis på födelsedagen B-barnen

Tänka sig att ett helt år har gått. Det är helt otroligt. Minns ju den här dagen för ett år sen som det vore idag. Samtidigt som man minns vissa saker så väl så förtränger man kanske den arbetsamma tiden som småbarnsförälder:)
Kan inte annat än tacka mina fina vänner Åsa och Angelica som hjälpte oss genom hela den här tiden och var ett enormt stöd för mig. Även ett stort tack till Maria Forslund som tipsade om pappa Lido, ett val jag aldrig ångrar. Om ni inte fanns, fanns inga B- barn heller på gamla landsvägen. Puss och kram på er finfisar.
Var är vi då idag?
De små lurvtrollen har vuxit upp till två fina schäferflickor. Blixtra har fått ett underbart hem hos Lina och Andre och jag är så glada att de köpte vår lilla vän. Förutom att Blixtra fick ett nytt hem fick vår familj fler vänner och det gillar vi.
Fröken Bästa och jag har tränat aktivt hela året. Spåret har gått över förväntan och än har hon aldrig gjort mig besviken, hon är en arbetsmaskin utan dess like. Har aldrig träffat en sån hund som hon är. Det positiva i henne är hennes enorma arbetslust, kamp och samarbetsvilja. På minus sidan så är det väl så att hon ibland har svårt att hålla ihop och kan koka över. Detta händer främst vid lydnadsträning eller i situationer där det händer mycket runt henne. Hon blir dock bättre för varje dag som går och jag ser en ljus framtid för oss tillsammans. Jag misstänker att det är underbara mormor Nikki som kommer igen i Bästa. Lydnadsmässigt så kan hon alla moment för lydnadsklass ett och de flesta i tvåan. Vi hade tänkt att debutera i februari men är osäker på om hon håller ihop än. Vi får se! Hon har även börjat med bevakning och vi ser med spänning på vad det kommer att innebära för oss.  Hemma är hon den bästa familjehund jag någonsin kunnat önska mig. Helt fantastisk med barnen och besökare, kryper gärna upp i soffan under filten om hon får och myser med oss. Sen har jag ju upptäckt att hon är en fena att ha med sig på skidturen. Hon gillar fart den här damen men då är vi ju två!
Kort och gott så kan jag inte annat än att instämma i vad en god vän sa till mig, jag fick allt! I min familj och mina hundar har jag allt. Den ena hundens  minus är den andras plus och tvärt om. De kompletterar varandra och min familj är bara bäst, inga minus.
Vi sätter snart ett datum för mentalbeskrivning och röntgen. Sen siktar båda tjejerna på läger i Tåme i sommar och så får vi se vad tävlingssäsongen 2012 bjuder på, roligt ska vi i allafall ha!!
Kramar från hela flocken till alla er som läst så här långt.
/ Anna med familj.
Här kommer lite bilder från det gångna året:

It´s a new dawn, a new day, it´s a new life!

Michael Buble has got the message!
Så känns det nu. Har nyheter men ni får lugna er lite tills allt är klart. Det jag kan säga att förändringarna i mitt liv förde något gott med sig. Mår bättre nu än jag gjort på väldigt länge. Tror att det är för att jag vistas med underbara kloka människor nu till skillnad mot förr.. Energislukarna och IQ -30 är borta.
Minns inte när jag skrattade så mycket som jag gör nu. Enda minuset är alla barn som jag saknar.
Förändringarna påverkar även mina underbara troll till det bättre. Nu får de se sin mamma mycket mer och har en gladare mamma på köpet. Ser skillnad på dem att de mår bättre när jag gör det. Nu har jag all energi i världen.
Underbara älskade barn, vad vore jag utan er!
Idag har vi varit ute i skogen och barnen har hjälpt mig att valla en ruta. Hundarna jobbade klockrent idag. Bästa var klockren på sitt uppletande. Hittade tre föremål nära, mitten och längst ut på kanten. Rutan var ca 40 gånger 30. Hon var snabb och effektiv, helt fantastiskt duktig.  Sen gick hon ett spår med en grusövergång. Lite fundersam första metern men sedan susade hon iväg längs gruset. Skogsarbetet gick super. Spåret var totalt kanske 3-400 meter långt, låg i en trappa fast med en spetsvinkel. La ut skogspinnar som jag hittade efter vägen bara på kul. Hon plockade två av tre. Gick klockrent i alla vinklar, inga cirklar idag. Slutapporten hade jag knytit upp en liten bit från backen i ett snöre. Det var skojigt.
Shiva var lite fundersam i uppletandet eftersom att Wille och Albin sprang runt och plockade blåbär, hon hade lite svårt att koppla bort dem och leta föremål. Nåja hon kom tillslut med alla föremål. I spåret hade också hon en trappa men med några spetsar, över en gammal eldstad, ett stenrös. Hon gick bättre än bäst. Hade lagt ut några små apporter som bara små flisor och hon plockade dem! Wille gick bakom och stojade och grejade hela vägen det gjorde han även med Bästa. När Bästa gick kom det dessutom någon nisse med fågelhundar som skällde och stojade och dessutom sprang kors och tvärs över hennes spår. Toppenbrudar!!!
Knöt även upp Shivansson slutpinne. Det var skitskoj att försöka kampa loss den från granen. Bra minnesbild på tösabiten min! Bästa gick även första gången med spårlina idag, bekom henne inte ett smack.
Mycket ros och inget ris för jag fick det bäst!!

Hos dig är jag stark

Thumbnail
Älskade du, tänk vilken tur jag har att ha en sådan underbar man vid min sida.
Känns som om jag hittat tillbaka till Anna igen.
Många järn i elden och det trivs jag med.
Idag har jag och brudarna haft en underbar dag i skogen. La ett ganska långt spår till Shiva på torr tallhed.
Blandade spetsar långa raksträckor och nittiogradare. Hon gick så j...la bra. Hon höll sig i kärnan hela vägen och plockade pinnar. Jag blir så glad att jag skulle kunna sätta mig och gråta! Min tjej!!
Till lilla fröken Bästa gick jag hennes längsta och hitills svåraste spår. Hon fick en  trappa med en ofrivillig övergång av fotpasserare ca 4 apporter plus slut. Hon löste svårigheterna med bravur. Fina tjej. Syns ännu lite orutin i vinklarna men konstigt vore det väl annars. Hon gör en cirkel en meter i diameter i vissa av vinklarna. Pinnarna plockar hon varje gång. Brukar varva att gömma, binda fast och idag fick hon en väldigt liten apport som hon plockade. Duktiga tjejan! Måste gå över till spårlina nu för nu går hon hårt i spåret och det blir för kort med koppel och sele. Övergången klarade hon toppenbra. Hon stannade upp, vädrade åt båda håll, satte ner näsan i mina fotspår och fortsatte i kärnan.
Igen stolt som en tupp över mina tjejer. Brudarna och mina underbara pojkar är mina lyckopiller i livet!!
I helgen har vi varit vid skellefteåälven med husvagnen. Supermysigt och toppenväder. Vi har fiskat, badat, lekt och jag har tränat brudar.
Shiva fick ett M med en massa ofrivilliga övergångar av den fruktade BJÄRVEN! Hugaligen! Hon löste det, klart hon gör hon är ju min superTed! Lillan gick ett apellspår med övergång över grusväg. Ett tapp på första vinkeln. Det var så mörkt så jag hade svårt att vara till hjälp. Hittade vägen igen, något stora slag på gruset till en början men hon tog sig och gick sedan bra i kärnan. Duktig kicka!
William och Albin stortrivs med husvagnslivet eller det gör vi väl allihopa!
Wille lärde sig att göra bomben och Albin kom över skräcken att blöta mer än stortån, nu är vi vid vaderna.
Lördag kväll åkte vi till min kära syster och åt middag och sällskapade. Kvällen avslutades med vattenkrig!
I veckan har vi badat och cyklat och promenerat och bara njutit av det underbara vädret. Vilken sommar!
Nu kom en liten herre traskandes så nu måste jag mysa med mitt lilla hjärta!
Känner att stjärtlappen är nära!
Kram från oss

Lever livets glada dagar!

Har kommit hem från en underbar semester i Tåme. Det här vill jag göra om, helst varje år!!
Gud så underbart att få vistas med likasinnade hundfantaster, goda vänner och dessutom ha kanonväder i vackra Tåme. Nej det är nog svårt att toppa. Endast om man på något vis lyckades få dit mina älskade pojkar.
Shiva arbetade så bra att jag blir alldeles varm inombords när jag tänker tillbaka. 110% i allt jag bad henne. Spårade jättebra hela veckan, tycker bara hon blev bättre och bättre, lydnaden var bra. Hon lärde sig uppletande och tränade grusspår.
Jag är så stolt över min schäferflicka att jag skulle kunna spricka. Trodde hon skulle mattas av att träna hela dagarna i en vecka men hon gör inte det, hon lägger aldrig av. Vill du att jag ska jobba matte då gör jag det även om det är 32 grader varmt. Nej jag kan hålla på i en evighet. Tur att jag fått förmånen att äga en sån här hund.
Lilla Bästa har hållit lite klass på lägret. Nej skämt åsido. Hon har varit jätteduktig när vi har tränat, spårat och kört uppletande. Däremot när vi varit passiva och lämnat henne i bilen har hon väl varit rätt vild! Men det spelar ingen roll hon är ändå världens bästa Bästa.
Tänk att en vecka går så fort.
Här hemma är allt som vanligt. Barnen leker för fullt med sina vänner och jag har fullt sjå med att slita i handbromsen så att de inte växer upp så fort.
Vi har badat  nästan hela veckan. I måndags tog vi en långpromenad jag, Albin, William och Bästa. Vi gick och badade i Arvidsjaursjön. Det var underbart!
Nu har vi Farfar och Heidi här på besök och ordningen är återställd. Idag har hela familjen varit på tivoli. Åkte karusell med Wille, såna där snurriga saker. Han tyckte det var läskigt och jag kom ihåg varför jag inte åker karuseller. Sen gick vi och åt middag ute i det fina vädret. MYS!!
Jag är nu mera arbetslös och letar febrilt efter jobb. En trasslig smärtsam historia resulterade i detta. Tyvärr innebär det att hästeriet hamnar på hyllan efter 25 år. Har arbetat som instruktör i 17 år. Tänk vad tiden går snabbt när man har roligt. Å roligt det har jag verkligen haft. Det allra bästa med det jobb jag har haft är förmånen att se alla dessa barn växa upp och få vara med och forma dem åtminstonde litegrann.
Nåja som jag tidigare sagt, allt händer av en anledning.
Nu ska jag se en film med mina kära. Imorgon blir det hundträning för hela slanten.
/ Anna

Bättre sent än hur var det nu?

Det är ett tag sedan jag var här och knåpade. Massor har hänt, för mycket för att jag ska kunna berätta allt. Tar the  highligts...
Lilla Blixtra har hittat ett underbart hem hos Lina och Andre i Arjeplog
Hon har världens bästa ägare. Tyvärr har hon sedan hon åkte dit haft trassel med magen. Håller alla tummar och klor för att de hittar felet på lilla fröken.
Det ska bli så himla spännande att få följa er på er resa.
Världens bästaste Bästa blev kvar hos mig. Jag försökte verkligen sälja henne men hjärtat sa stopp. Många ringde och jag hade säkert kunna sälja fler valpar men jag kunde inte skiljas från henne utan behöll henne. Jag ser så många bra saker i denna lilla hund. Hon kommer att bli min lilla stjärna!
Mina fina flickor!
Shiva och jag har faktiskt börjat om att träna igen, det var väl på tiden. Vi spårar och tränar en par gånger per vecka. Jag har ett kraftpaket nu med betydligt mer skärpa än innan valpkullen.
Hon sköter sig bra men jag får vara mycket tuffare med henne nu än innan.
Lilla Bästan tränar lite hon med. Lydnad kör vi mest i köket och på gräsmattan, på klubben när det är lugnt. Sen tränar vi mentaldelen på koppelpromenader.
Koppelpromenaderna är en saga i sig. Det är två små vilddjur jag har, man blir helt slut. Igår gick vi ungefär tre timmar sammanlagt på två promenader ganska tätt inpå varandra innan vi fick en halv lugn promenad. Ikväll har vi varit ute med Johanna, Krille och Elsa och promenerat ca två timmar. Lugna- inte mycket. Gick bra sista biten hem. Dagen före det var vi ute och gick i skogen i tre timmar. Så härligt när man är ledig och kan vara ute med familjen så här.
Lilla Bästa har även börjat spåra lite, vilken fin liten näsa hon har och ett trevligt föremålsintresse. Vi har så roligt mina små vovvar och jag.
Småpaltarna då?
Jo de växer så det knakar. Albin har fortfarande världens bästa storebror. Wille tar hand om honom och  säger till mamma när något går på tok. Annars kan den unge mannen vara vettlös men när det kommer till lillebror, då ni!
Albin surrar friskt med få ord som betyder många saker. Båda barnen är jätteglada över sin nya studsmatta. Wille helnöjd över sin nya cykel. Albin gillar inte sin trehjuling, han kör med min gamla pärla från 1978 den ni!
Lägger ut lite bilder från dagen.
Pappa har varit jättesjuk. Han har haft två lunginflammationer på raken och har inte repat sig än. Om jag tänker på hans bästa så önskar jag att han lugnt och stilla fick promenera vidare. Tänker jag på mig själv så håller jag med näbbar och klor fast vid min pappa. Han ser inte ut som det, han låter inte som det men när jag stryker på hans kind så är det Min pappa. Min fina fina pappa!! Älskade du om jag hade fått ha dig och prata med nu, behöver dig, saknaden är obeskrivlig. Aj!
Sen har det hänt ganska stora grejer på jobbfronten det är rätt trassligt så det ska vi inte posta på internätet.
Nåja, summan är att jag just nu inte mår så bra men jag klättrar och jag klättrar och snart ni åker jag stjärtlapp förbi er hela högen tjutandes och skrattandes igen! Som en gummiboll kommer jag tillbaks till dig!!
Jag är en lyckligt lottad människa som får ha så många fina människor i mitt liv.  Det gör mig glad.
Allt händer av en anledning och man kan alltid lära sig något av motgångar. Hur skall man annars kunna värdesätta sina framgångar?
Nu ska jag fälla in klorna! Nästa gång kommer det bilder och mindre självömkan.
Kram på er alla mina fina som läser detta!/ Anna

Nu är vi redo att flyga ur boet!

Fler bilder på valparna hittar du här:

http://cid-04472136a4efd8cb.photos.live.com/browse.aspx/B-kullen

Två svarta tikvalpar säljes efter meriterade och friröntgade föräldrar. Båda föräldrarna är mentalt stabila och mycket trevliga både tävlingshundar och familjehundar. Valparna är efter brukslinjer.

 

E. Polarmarkens Lido S56632/2008

U. Korad LP1 Dianastigens NC Shivas Regal S20634/2007

 

Födda den 30/1. Är nu leveransklara.

Valparna säljes endast till aktiva hem.

Valparna är uppväxta i hemmamiljö och är vana vid barn och andra hundar.

Valparna är vid leverans

* Registrerade i SKK

* Vet. besiktade, id-märkta, avmaskade, vaccinerade

* Dolda fel försäkrade i 3 år.

Ring: 070-386 29 00


De växer så det knakar


Vi har valpar!








Korad LP1 Dianastigens NC Shivas Regal

2007-02-07

e.Divagårdens Cliff

u. Korad Dianastigens U´nikki

Mer information om kenneln hittar du på:

http://www.dianastigens.se/


har nu fått två tikvalpar med

Polarmarkens Lido
2008-07-26
e. Hasseman's Zeth
u. Jebas Nova
Hd: B
Ed: ua
Rygg: ua
MH 
Godkänt L- test Polisen.
Godkänt arbets- och miljöprov.

Mer information hittar du här:
http://www.hundklubben.com/polissm/polishunden.htm
Valparna föddes den 30/1 vid lunch. Under onsdagsmorgonen började Shiva känna av förvärkarna men det dröjde ändå till torsdag morgon tills det tog i på allvar och krystvärkarna kom. En liten hane kom med svansen först, han var dock så svag att han dog. Sedan dröjde det en bra stund och vi beslöt oss för att åka till veterinären. Han hänvisade oss till öjebyn. Vi hann dock inte så långt. I Abborrträsk korsningen kom lilla Blixtra. Världens bästa Angelica hjälpte till att förlösa henne i bagageutrymmet.
Sen vände vi hem och då kom lilla Bästa lugnt och fint.
Mor och valpar mådde prima och det gör de fortfarande.
Vid leverans (när de är 9 v) är valparna öronmärkta, vaccinerade, reg. SKK samt avmaskade. De har också 3 års dolda-fel-försäkring. Jag vill att valparna hamnar i goda, varaktiga, aktiva hem samt att deras höfter och armbågar röntgas, gärna även rygg när de uppnått 1 års ålder och att de får genomföra MH före 2 års ålder! När valparna uppnått drygt 1 års ålder anordnas MH och kennelläger av kenneln så att de nya ägarna får möjlighet att mentalbeskriva sina hundar tillsammans med dess syskon och även träffa andra Dianastigare samt tillgång till duktiga instruktörer.

Pris per valp 10 000 kr. Handpenning vid tingning 2 000 kr (återbetalas ej!).

Intresserad, ring Anna 070-386 29 00, 0960-105 99



Valpar planeras genom Dianastigens kennel.

Korad LP1 Dianastigens NC Shivas Regal

2007-02-07

e.Divagårdens Cliff

u. Korad Dianastigens U´nikki

Mer information om kenneln hittar du på:

http://www.dianastigens.se/


Är nu parad med

Polarmarkens Lido
2008-07-26
e. Hasseman's Zeth
u. Jebas Nova
Hd: B
Ed: ua
Rygg: ua
MH
Godkänt L- test Polisen.
Godkänt arbets- och miljöprov.

Mer information hittar du här:
http://www.hundklubben.com/polissm/polishunden.htm

Lido är Lämplighetstestad hos polisen med godkända resultat. Han har även godkänt arbets- och miljöprov och åkte iväg på provtjänstgöring som gick bra. Familjen som äger Lido saknade honom då så mycket att de klarade inte av att sälja honom till polisen utan tog hem honom igen. Lido har en helbror Lazer som är friröntgad, även rygg och är kontrakterad till polisen och arbetar som polishund.
Jag har haft förmånen att lära känna Lido lite bättre då jag haft honom hos mig en par dagar under parningen. Lido stal mitt hjärta. Han är en väldigt samarbetsvillig och arbetsglad hund som inte tröttnar i första taget om du inte ber honom. Han arbetar så länge som det krävs och lite till men ber du honom avsluta arbetet går det också bra då är han genast lugn och harmonisk igen. Han har ett bra föremålsintresse, skärpa och jaktlust och väldigt bra nervkonstitution. Lido känns som en väldigt trygg hund utan att vara tråkig. Han är helt trygg i olika miljöer och med olika förare. Han anpassade sig direkt till vår livade barnfamilj och hjälpte till att passa barnen.
Ska bli så spännande att följa honom i framtiden och förhoppningsvis se honom ute på tävlingsbanorna.



 

Tyvärr gör inte bilderna denna vackra hund rättvisa. Inte det lättaste att fota en svart hund.

 

Information om Shiva

En väldigt social arbetsglad välbalanserad hund som fungerar bra såväl i familjelivet som på tävlingsbanan och i spårskogen.

Innan jag skaffade Shiva hade jag en storpudel som jag fortfarande äger men hon lever nu det goda livet hos svärfar i Norge. Shiva är således min första schäfer och jag kan lugnt säga att hon inte blir min sista.  Underbarare hund har jag aldrig mött eller tränat. Jag önskar att alla fick chansen till en så underbar vän. Hon följer mig vart jag än ska om hon inte är med våra barn. Barnen det är Shivas barn, hon passar dem som de vore hennes egna.

Vi lever ett aktivt liv med skidåkning, spark och ridturer, träning och tävling och allt annat som gör livet värt att leva och det passar denna dam utmärkt. Hon älskar att arbeta och tycker aldrig att det är nog utan att på det viset vara överivrig. Hon är en lugn och harmonisk familjehund tills hon kommer ut på träningsbanan eller skogen då visar hon sin arbetslust, föremålsintresse och jaktlust. Hon är välbalanserad med bra nervkonstitution och är väldigt social.

Shiva och jag har tränat och tävlat i ett långsamt tempo. När jag fick Shiva var min äldste son William 6 månader och sedan har jag 2009 fått ytterligare en son Albin. Sedan var min sambo med om en vägarbetsolycka i september 2007 vilket gjorde att vi fått dra ner på tempot. Det är inte alltid lätt att balansera familjelivet med mitt hundintresse.

Hittills har vi åstadkommit;

uppflytt till lägre spår som vi planerar att debutera nästa säsong.

LP1 och är korad med 423 poäng se utförligare på skk.se

Hon har HD B och ED ua.

 

 


Herr Bores vilda nyck

funderas det mycket över i dagarna precis som den typiska svensk jag är. Ena stunden är det strålande sol och i nästa vräker regnet ner och åskan mullrar. Att det inte är  över 30 grader varmt passar mig utmärkt men antingen eller uppskattas. Det är lite tråkigt att vara ute och cykla med barnen när vädret ändras hela tiden. Vi har det ändå så himla bra som man kan ha det. Vi hoppar hage, badar, cyklar och går på upptäcksfärd. Idag har vi gjort färdigt rabarbersaften som ska avnjutas snarast sen om vädret tillåter ska vi ut och promenera och William ska cykla.
Albin växer så det knakar, nu går han för fullt med gåvagnen och klättrar där det går. Storebror är världens bästa och passar och leker med sin lillebror.
Shiva tränas för fullt på kvällar när barnen sover. Har tänkt starta henne i en apell IGEN i Norsjö nästa helg och sedan ska vi till stora paltprovet och tävla lydnad. Det går inte så bra för oss nu och jag tvivlar ibland på om vi kommer att ta oss någon vart, ge upp gör vi inte, vi kämpar på, snart lossnar det kanske.
Ken den stackars saten jobbar långt borta från mig och det ogillas!
Tycker inte om att ha honom så långt borta men men det går inte göra så mycket åt det. Nu är han i Holmfors. Helgen som var tog vi en tripp till skellefteåälven med den nya husvagnen en Sävsjö 612 Gl -90. Det var så mysigt att få bara vara. Chockade kroppen och tog ett dopp i älven, det kommer inte att upprepas eftersom att Wille hittade en igel på samma ställe dagen efter. Är ju egentligen en badkruka men jag blev så varm efter min springtur. Sprang längs älven i solnedgången och såg så fina hus och vyer att jag glömde bort hur långt jag sprang. Sen måste man ju tydligen springa hem också...
Helgen som kommer hoppas jag bjuder på en till liten semestertripp och nästa helg är det släktträff i Nystrand.
Nu sitter min kära och trummar på knäna, misstänker att han behöver datorn. Lägger in lite bilder som får tala för sig själva. Sen ska jag krama upp Ken innan han åker ifrån mig igen.
Kram kram

Lyckan är att åka noppe med farfar



Ett mjölkpaket kvar

Till mål, aldrig hade jag kunnat tro att det skulle vara så lätt då har jag ju gjort det för länge sen. 9 kg avklarade, ett kvar. Sen gäller det ju att hålla det men det är ju en annan femma.
Helgen har varit händelserik och rolig men också jobbig, känner mig nästan bakis idag.
Fredag stökade vi på ute i trädgården. Har gjort om bänkarna vid altanen och garaget. Nu fattas bara markduk och täckbark. Ken har lagt ny kantsten vid garaget och jag vid altanen. Nu har jag bara kvar att spada om mitt jordgubbsland och bygga en ram till min vinbärsbuske. Sen måste jag få fart på Ken så att det blir något altanbygge. Känner jag honom rätt kommer inget att hända förrän jag börjar gräva eller ta bort plattor då ska ni få se på räserKen hi hi.
Stackars Ken han har det inte lätt, jag har så många projekt som han blir indragen i. Nåja jag får väl muta honom.
Efter trädgårdsarbetet var vi till Jeanette och grillade. Det var så mumsigt och barnen hade jätteroligt. Det blev en sen kväll för dem.

Shivan myser på sin favoritplats, balkongen. Svalt och skönt och så kan man kika på alla joggare.

Dagen efter var jag på världens roligaste  hundkurs hela dagen, start 08:00-16:00. Full dag men sååå roligt!
Shivan fick en trasig trampdyna efter halvdag. Hon gasade så mycket vid apporteringen och planen är ju asfalt och det var kvar grus så jag tror att det var det som gjorde det. Plåstrade om och bandagerade upp henne så var hon som ny.
Fick en massa tips på framförgående och apportering som jag använder mig av för fullt. Vi ska ju tävla apell i Malå på söndag. Pirr pirr. Det kommer att gå åt pipsvängen men jag måste ju komma igång. Då vet jag ju hur mycket träning jag måste lägga ner för nästa gång jag kan tävla apell är inte förrän i augusti och det blir lite länge.
Sen har jag tävling i Norsjö den 11/6 tvåan. Sen 6/6 Piteå exteriörbeskrivning och förhoppningsvis 11/9 mentaltest Piteå. Vi får se om vi ryms har inte hört något.
Mycket blir det. Jag vill ju avla på gumman och då måste hon ju meriteras kan ju inte vänta med att sätta valpar i henne tills hon blir för gammal.

Nåja kvällen var det grillning hos Angelica med familj, superroligt och William hade så roligt med Tyria ( Tyra). Supergod mat och jättetrevligt sällskap. Blev också en sen kväll för barnen. Vi har vänt på dygnet lite, idag vaknade vi halv nio, inte klokt. Vi brukar stiga upp halv sju.  Blev lite bråttom till dagis.
Igår söndag fortsatte trädgårdsarbetet och sedan åkte vi till Rismyrheden. Där bjöds vi också på god mat och till och med en temla. Oj oj vilken helg.
Fler sådana tack.

Mormor var här och firades.
Idag ska jag städa mitt hus det ser förskräckligt ut, har inte riktigt hunnit med i helgen. Idag har jag inga ursäkter.
Fast först lite kaffe med bus. Albin är ju så go. Världens snällaste vackraste barn. Tänk vad jag har det bra.
Han får aldrig bli stor nu drar jag handbromsen, på de båda, Wille får inte heller växa mer, mammas snälla hjälpreda. Standardfrasen är, självklart mamma ska jag hjälpa dig jag är ju din hjälpreda!

Nåja nu ska jag vidare.
Ha det så gott!

Anna, Frisör?

Nej jag tror inte att det är min blivande karriär. Klippte Cleo igår och det tog sin lilla tid. Sist jag klippte henne var när vi var till djurkliniken och det är ju ett tag sen. Då hade jag så kort om tid också så jag klippte henne inte lika kort som jag brukar. Ni som känner mig vet att jag inte frisyrklipper denna pudel, jag beskär.
Detta resulterade i att hon var fruktansvärt långhårig nu och hade även fått några tovor. Det har hänt förr att jag har naggat henne med saxen men inte som igår. En ordentlig ficka blev det, tyvärr åt fel håll så att den dränerar inte sig själv. Skulle kanske egentligen ha varit sytt igen men det är ju försent nu. Min tappra tjej sa inte ett ord. Inte ett pip, ingenting. Då kan man ju  tro att det inte gör ont. Hon visar aldrig på smärta inte om man klipper pulpan i klon heller. Hon är en ranghög hund som ogärna visar sig svag. Eller också saknar hon nervtrådar.
Nåja hon överlever nog.


Nu är vi äntligen friska här i huset.  Jag har fått pencillin och hostan är så mycket bättre. Albin klarade sig bäst i gänget. Han var snuvig ganska länge men hade minst feber av oss alla. Tack och lov för han är ju så liten.
Wille har repat sig och är i full gång igen. Trivs som fisken i vattnet på dagis. De senaste veckorna har vi blivit mycket tajtare. Han kommer på natten och lägger sig på sidan om mig och vägrar att ligga i mitten. Tror att han skall ligga med mamma och lillebror. Spjälsängen står ju på min sida.
Han har ju alltid varit lite mer pappas pojke även om han är diplomatisk så jag bara njuter i fulla drag.
Älskade plutt. Han är så snäll med sin lillebror att han förvånar mig. Det är det första han pratar om på morgonen och det sista på kvällen innan han lägger sig. Aldrig att han lämnar framme saker som Albin kan få i munnen, det lägger han på rätt sida av vardagsrumsbordet så att han inte kommer åt det. Han gör mig så stolt. Han älskar verkligen sin lillebror. Trodde att det skulle vara mer konkurrens och stridigheter men icke.


Shivan då. Jo vi har börjat träna inför säsongen. Har gjort en del förändringar. Hon hade så dålig bakdelskontroll att jag valt att lära om henne vid ingångarna. Hon får inte gå runt mig längre. Det blev mycket bättre med denna ändring, om än jag kanske inte skulle ha ändrat så nära inpå tävlingssäsongen men jag kände att jag var tvungen.
Vi har även tränat sök vid två tillfällen, missade ju lite när vi var sjuka.
Shiva tyckte att det var superskoj och jag med. Detta ska vi definitivt fortsätta med.
Hittills har jag gömt mig och någon annan släppt. En gång släppte jag och Fredrik ( Rivar) fick gömma sig. Det gick klockrent. Nästa gång ska vi testa att introducera rullen för hon har ju inte särskillt lätt till skall.
Är så impad av hennes bror, så duktiga de är!
Men det är bra då har vi nåt att sträva efter. Det får aldrig ta slut måste se vart jag siktar så att jag hela tiden har mål att arbeta mot annars blir jag uttråkad.

Det här får räcka för idag. Nu ska jag gå till Tea och dricka mer kaffe för jag dricker ju så lite.
Ni får gärna kommentera så att jag vet om det överhuvudtaget är någon som läser och i så fall vem. Från en nyfikenstrut till en annan.



Kram kram/ Anna

Vintern rasat ut bland våra fjällar

Eller nja vi har ju inte besökt fjällen än i år. Helt otroligt men sant. Jag hoppas ju att det är skoterföre någon stackars helg till för jag vill så det värker. Vi hade ju planerat att åka upp i helgen men det gick i stöpet. William har varit sjuk i en vecka, haft feber i 6 dagar utan uppehåll och så en hemsk hosta på det. Sen trillade jag och Albin dit och sen Ken. Igår låg jag med 40 graders feber så då kände jag mig mindre poppig. Tur att det finns panodil och cociliana.
Fast jag är väldigt mot piller. Jag vet att jag är fånig men jag tar bara när jag har riktigt hög feber eller när det på annat sätt är helt åt skogen.
Var och hälsade på Kajsa och Tea på stallet i torsdags, nej jag kunde inte motstå att klättra upp och rida en liten sväng, det var kanske dumt, men jag skrittade bara. Det är ju musik för min själ.

Lillfis har fortfarande inte lärt sig krypa fast han snart är åtta månader och jag börjar fundera om han kommer att lära sig alls, William var bara 4.5 månad när han kröp, vet att man inte ska jämföra men det gör man ändå.
Lillfis rullar runt istället för att krypa och tar sig rätt långt ändå. Ser ju att han motoriskt är okej så jag känner mig inte så orolig. Allting känns överhuvudtaget mycket lugnare med det andra barnet. Tänk vilken tur jag har att jag har så underbara kottar.




Ställde mig förresten på vågen i veckan, det var kul. Hade gått ner ytterligare 5 kilo. Tack viktklubb.se

Träningen med Shiva börjar ta sig, vi måste ju borsta av oss så vi kan tävla den här säsongen. Har tänkt försöka kora henne i år och det innebär ju en del jobb men roligt jobb. Hon är så duktig min lilla schäferflicka. Underbara hund vad gjorde jag utan dig.

Har även börjat min planering över vår trädgård. Har tänkt att vi ska lägga om våra plattor och bygga en ny altan. Samt ta bort alla blombänkar ( nästan) och istället ersätta dem med urnor och lådor. Kommer att bli så fint och betydligt lättare att underhålla, då slipper man stå på knä med myggorna.

Nu ska jag gå och hjälpa Ken med maten. Inte för att det känns så lockande att äta.



Du är också rätt fin Ken, vad skulle jag göra utan dig? Du är min balans i livet.



Det var den påsken det!

Det gick så snabbt i år att jag hann verkligen inte med. För första gången på typ åtta år var vi faktiskt hemma. Kens bröder med familj kom upp och så var vi med Jeanette och Detlef. Vi hann även med en snabb påsk med farfar och Heidi som var hos oss tills tisdag eftermiddag. Vi har haft det helt underbart. Vädergudarna var tillbedda och lydiga.
Är ganska knäckt vi har varit ute i Risis hela dagen så jag lägger upp bilder och så får de sköta snacket åt mig.

Undra om jag får färg nu?

Wille och Robin myser

I love you!


Syskonkärlek

Albin sover men det syns inte.

Shiva sover och hon tror inte att hon syns!



Mamma, mamma, kom, jag badar mamma! Detta var inte synen jag hade förväntat mig!

Nu är det spikmatta och sen sängen. Natti natti

Tidigare inlägg
RSS 2.0