Prinz William

Till mål, aldrig hade jag kunnat tro att det skulle vara så lätt då har jag ju gjort det för länge sen. 9 kg avklarade, ett kvar. Sen gäller det ju att hålla det men det är ju en annan femma.
Helgen har varit händelserik och rolig men också jobbig, känner mig nästan bakis idag.
Fredag stökade vi på ute i trädgården. Har gjort om bänkarna vid altanen och garaget. Nu fattas bara markduk och täckbark. Ken har lagt ny kantsten vid garaget och jag vid altanen. Nu har jag bara kvar att spada om mitt jordgubbsland och bygga en ram till min vinbärsbuske. Sen måste jag få fart på Ken så att det blir något altanbygge. Känner jag honom rätt kommer inget att hända förrän jag börjar gräva eller ta bort plattor då ska ni få se på räserKen hi hi.
Stackars Ken han har det inte lätt, jag har så många projekt som han blir indragen i. Nåja jag får väl muta honom.
Efter trädgårdsarbetet var vi till Jeanette och grillade. Det var så mumsigt och barnen hade jätteroligt. Det blev en sen kväll för dem.

Shivan myser på sin favoritplats, balkongen. Svalt och skönt och så kan man kika på alla joggare.

Dagen efter var jag på världens roligaste  hundkurs hela dagen, start 08:00-16:00. Full dag men sååå roligt!
Shivan fick en trasig trampdyna efter halvdag. Hon gasade så mycket vid apporteringen och planen är ju asfalt och det var kvar grus så jag tror att det var det som gjorde det. Plåstrade om och bandagerade upp henne så var hon som ny.
Fick en massa tips på framförgående och apportering som jag använder mig av för fullt. Vi ska ju tävla apell i Malå på söndag. Pirr pirr. Det kommer att gå åt pipsvängen men jag måste ju komma igång. Då vet jag ju hur mycket träning jag måste lägga ner för nästa gång jag kan tävla apell är inte förrän i augusti och det blir lite länge.
Sen har jag tävling i Norsjö den 11/6 tvåan. Sen 6/6 Piteå exteriörbeskrivning och förhoppningsvis 11/9 mentaltest Piteå. Vi får se om vi ryms har inte hört något.
Mycket blir det. Jag vill ju avla på gumman och då måste hon ju meriteras kan ju inte vänta med att sätta valpar i henne tills hon blir för gammal.

Nåja kvällen var det grillning hos Angelica med familj, superroligt och William hade så roligt med Tyria ( Tyra). Supergod mat och jättetrevligt sällskap. Blev också en sen kväll för barnen. Vi har vänt på dygnet lite, idag vaknade vi halv nio, inte klokt. Vi brukar stiga upp halv sju.  Blev lite bråttom till dagis.
Igår söndag fortsatte trädgårdsarbetet och sedan åkte vi till Rismyrheden. Där bjöds vi också på god mat och till och med en temla. Oj oj vilken helg.
Fler sådana tack.

Mormor var här och firades.
Idag ska jag städa mitt hus det ser förskräckligt ut, har inte riktigt hunnit med i helgen. Idag har jag inga ursäkter.
Fast först lite kaffe med bus. Albin är ju så go. Världens snällaste vackraste barn. Tänk vad jag har det bra.
Han får aldrig bli stor nu drar jag handbromsen, på de båda, Wille får inte heller växa mer, mammas snälla hjälpreda. Standardfrasen är, självklart mamma ska jag hjälpa dig jag är ju din hjälpreda!

Nåja nu ska jag vidare.
Ha det så gott!

Nej jag tror inte att det är min blivande karriär. Klippte Cleo igår och det tog sin lilla tid. Sist jag klippte henne var när vi var till djurkliniken och det är ju ett tag sen. Då hade jag så kort om tid också så jag klippte henne inte lika kort som jag brukar. Ni som känner mig vet att jag inte frisyrklipper denna pudel, jag beskär.
Detta resulterade i att hon var fruktansvärt långhårig nu och hade även fått några tovor. Det har hänt förr att jag har naggat henne med saxen men inte som igår. En ordentlig ficka blev det, tyvärr åt fel håll så att den dränerar inte sig själv. Skulle kanske egentligen ha varit sytt igen men det är ju försent nu. Min tappra tjej sa inte ett ord. Inte ett pip, ingenting. Då kan man ju  tro att det inte gör ont. Hon visar aldrig på smärta inte om man klipper pulpan i klon heller. Hon är en ranghög hund som ogärna visar sig svag. Eller också saknar hon nervtrådar.
Nåja hon överlever nog.


Nu är vi äntligen friska här i huset.  Jag har fått pencillin och hostan är så mycket bättre. Albin klarade sig bäst i gänget. Han var snuvig ganska länge men hade minst feber av oss alla. Tack och lov för han är ju så liten.
Wille har repat sig och är i full gång igen. Trivs som fisken i vattnet på dagis. De senaste veckorna har vi blivit mycket tajtare. Han kommer på natten och lägger sig på sidan om mig och vägrar att ligga i mitten. Tror att han skall ligga med mamma och lillebror. Spjälsängen står ju på min sida.
Han har ju alltid varit lite mer pappas pojke även om han är diplomatisk så jag bara njuter i fulla drag.
Älskade plutt. Han är så snäll med sin lillebror att han förvånar mig. Det är det första han pratar om på morgonen och det sista på kvällen innan han lägger sig. Aldrig att han lämnar framme saker som Albin kan få i munnen, det lägger han på rätt sida av vardagsrumsbordet så att han inte kommer åt det. Han gör mig så stolt. Han älskar verkligen sin lillebror. Trodde att det skulle vara mer konkurrens och stridigheter men icke.


Shivan då. Jo vi har börjat träna inför säsongen. Har gjort en del förändringar. Hon hade så dålig bakdelskontroll att jag valt att lära om henne vid ingångarna. Hon får inte gå runt mig längre. Det blev mycket bättre med denna ändring, om än jag kanske inte skulle ha ändrat så nära inpå tävlingssäsongen men jag kände att jag var tvungen.
Vi har även tränat sök vid två tillfällen, missade ju lite när vi var sjuka.
Shiva tyckte att det var superskoj och jag med. Detta ska vi definitivt fortsätta med.
Hittills har jag gömt mig och någon annan släppt. En gång släppte jag och Fredrik ( Rivar) fick gömma sig. Det gick klockrent. Nästa gång ska vi testa att introducera rullen för hon har ju inte särskillt lätt till skall.
Är så impad av hennes bror, så duktiga de är!
Men det är bra då har vi nåt att sträva efter. Det får aldrig ta slut måste se vart jag siktar så att jag hela tiden har mål att arbeta mot annars blir jag uttråkad.

Det här får räcka för idag. Nu ska jag gå till Tea och dricka mer kaffe för jag dricker ju så lite.
Ni får gärna kommentera så att jag vet om det överhuvudtaget är någon som läser och i så fall vem. Från en nyfikenstrut till en annan.



Kram kram/ Anna

Eller nja vi har ju inte besökt fjällen än i år. Helt otroligt men sant. Jag hoppas ju att det är skoterföre någon stackars helg till för jag vill så det värker. Vi hade ju planerat att åka upp i helgen men det gick i stöpet. William har varit sjuk i en vecka, haft feber i 6 dagar utan uppehåll och så en hemsk hosta på det. Sen trillade jag och Albin dit och sen Ken. Igår låg jag med 40 graders feber så då kände jag mig mindre poppig. Tur att det finns panodil och cociliana.
Fast jag är väldigt mot piller. Jag vet att jag är fånig men jag tar bara när jag har riktigt hög feber eller när det på annat sätt är helt åt skogen.
Var och hälsade på Kajsa och Tea på stallet i torsdags, nej jag kunde inte motstå att klättra upp och rida en liten sväng, det var kanske dumt, men jag skrittade bara. Det är ju musik för min själ.

Lillfis har fortfarande inte lärt sig krypa fast han snart är åtta månader och jag börjar fundera om han kommer att lära sig alls, William var bara 4.5 månad när han kröp, vet att man inte ska jämföra men det gör man ändå.
Lillfis rullar runt istället för att krypa och tar sig rätt långt ändå. Ser ju att han motoriskt är okej så jag känner mig inte så orolig. Allting känns överhuvudtaget mycket lugnare med det andra barnet. Tänk vilken tur jag har att jag har så underbara kottar.




Ställde mig förresten på vågen i veckan, det var kul. Hade gått ner ytterligare 5 kilo. Tack viktklubb.se

Träningen med Shiva börjar ta sig, vi måste ju borsta av oss så vi kan tävla den här säsongen. Har tänkt försöka kora henne i år och det innebär ju en del jobb men roligt jobb. Hon är så duktig min lilla schäferflicka. Underbara hund vad gjorde jag utan dig.

Har även börjat min planering över vår trädgård. Har tänkt att vi ska lägga om våra plattor och bygga en ny altan. Samt ta bort alla blombänkar ( nästan) och istället ersätta dem med urnor och lådor. Kommer att bli så fint och betydligt lättare att underhålla, då slipper man stå på knä med myggorna.

Nu ska jag gå och hjälpa Ken med maten. Inte för att det känns så lockande att äta.



Du är också rätt fin Ken, vad skulle jag göra utan dig? Du är min balans i livet.