Prinz William

Min stackars älskling, Ken ville verkligen inte fara i morse.
Sedan sist har vi hunnit med en halv stallfest på stockis innan lilleman blev jättegrinig, det var ju lite synd att vi inte kunde stanna längre.
Den stund vi var där var i allafall trevlig.

Idag har vi varit och hälsat på morfar. Det märktes stor skillnad på honom nu, det är ganska länge sen vi var och hälsade på.  Han var borta största delen av tiden vi var där. Jag hann iallafall putsa färdigt fönstren den här gången, sist blev det så stressigt. Synd bara att mammas socker blev så lågt så hon var ganska borta hon med stackarn.
Det är så tragiskt med min stackars far, men om man blundar tillräckligt hårt och inte lyssnar på vad han pratar om kan man ju låtsas att han fortfarande är kvar min pappa och att han vet vem jag är. Tyvärr så är han inte kvar när man öppnar ögonen igen. Det som är värst med alltihop är att han inte kommer att kunna umgås med sitt barnbarn. Till saken hör att han har väntat på barnbarn så länge, tur att han har haft min systers barn att få låna som sina barnbarn. Han är en sådan person som leker med barnen istället för att dricka kaffe och prata med de vuxna. Sedan när han äntligen får ett barnbarn så minns han inte att han har ett.
 Nog med ledsamheter.
Idag har lilleman fått ett paket från farmor. Han har världens utan tvekan bästa farmor. Här är vad han fick i 6 månaders present:

Gissa om han är go i sin nya tröja...
Ikväll har det som inte får hända hänt..
Höll på mäta upp kokande vatten i lillens nya nappflaska så att det skulle hinna svalna. Istället för att lyfta upp flaskan i korken lyfter jag mitt på den kokheta flaskan, instinktivt tappar jag flaskan. Som tur är lyckades jag slå undan flaskan så att den flög över mig och sedan vidare över Cleo som stod och åt sin mat. Varför var det tur?
Jo för att lilleman körde gåstol på köksgolvet och då hade han kunnat få flaskan över sig.
Stackars Cleo skrek och gnällde och lät mig inte titta på hennes sargade kropp, nej det var inte så illa.
Men iallafall tog jag och kastade ut henne och hällde två termosar kallvatten över henne. Som tur är ser jag ingenting på henne nu. Själv har jag något svedda armar och bröst.
Tanken som rör sig i huvudet törs jag knappt  tänka färdigt, tänk om det hade varit lillvännen.
Jag tror att jag är så försiktig men uppenbarligen inte.
Nu ska jag gå och torka den stackars hunden som fick bada i kallvatten. Undra om hon förlåter mig om hon får ett kilo korv?
God afton!