Ännu en dag...
Hej igen!
Känns som jag har tagit över den här bloggen, skämt åsido, det blir nog någon ordning snart igen..
Har varit och promenerat några vändor i korridoren igen. Imorgon ska jag tydligen få prova att gå med kryckor, det blir spännande...
Ikväll har Anna och William, Mamma och Rickard hälsat på.
Tack alla för att ni bryr er om oss!
Nu tar Anna över spakarna och skriver en stund..
Kan nog summera dessa dagar med följande stavelser, ren skär panik!
Kan nog inte ens om jag försöker förklara skräcken av att kunna förlora den man älskar!
Nu hade vi ju sådan tur att han klarat sig så bra som han faktiskt gjorde. De hatkänslor som jag och hela familjen känner går nog inte heller att formulera med ord, det är helt enkelt oförlåtligt. Tanken att vår son kunnat bli faderslös på grund av att någon som inte är kapabel till att köra bil ändå sätter sig och kör är en tanke som kommer titt som tätt.
Kan nog skriva hur långt som helst om denna lilla människa men ska låta bli.
Jag och William blir nog kvar i sunderbyn tills Ken kommer hem vi har parkerat våra ändor hos broder Robert. Tack och åter tack för att vi får bo hos er. Vet inte vad vi skulle ha gjort annars!!
Nu är vår son less och vill ha välling och hemresa till Piteå. Skriver sedan någon dag då vi har bättre tid och en William på bättre humör!
Tack för visad omtanke alla telefonsamtal och sms. Det är väldigt uppskattat av hela familjen!
Ha det gott alla som vi känner!
Ett steg i taget kommer vi nog snart igen vill vi lova!
Vi älskar dig Ken!
Känns som jag har tagit över den här bloggen, skämt åsido, det blir nog någon ordning snart igen..
Har varit och promenerat några vändor i korridoren igen. Imorgon ska jag tydligen få prova att gå med kryckor, det blir spännande...
Ikväll har Anna och William, Mamma och Rickard hälsat på.
Tack alla för att ni bryr er om oss!
Nu tar Anna över spakarna och skriver en stund..
Kan nog summera dessa dagar med följande stavelser, ren skär panik!
Kan nog inte ens om jag försöker förklara skräcken av att kunna förlora den man älskar!
Nu hade vi ju sådan tur att han klarat sig så bra som han faktiskt gjorde. De hatkänslor som jag och hela familjen känner går nog inte heller att formulera med ord, det är helt enkelt oförlåtligt. Tanken att vår son kunnat bli faderslös på grund av att någon som inte är kapabel till att köra bil ändå sätter sig och kör är en tanke som kommer titt som tätt.
Kan nog skriva hur långt som helst om denna lilla människa men ska låta bli.
Jag och William blir nog kvar i sunderbyn tills Ken kommer hem vi har parkerat våra ändor hos broder Robert. Tack och åter tack för att vi får bo hos er. Vet inte vad vi skulle ha gjort annars!!
Nu är vår son less och vill ha välling och hemresa till Piteå. Skriver sedan någon dag då vi har bättre tid och en William på bättre humör!
Tack för visad omtanke alla telefonsamtal och sms. Det är väldigt uppskattat av hela familjen!
Ha det gott alla som vi känner!
Ett steg i taget kommer vi nog snart igen vill vi lova!
Vi älskar dig Ken!
Kommentarer
Postat av: Marica
Hej allihopa! Ville bara säga att vi tänker på er.
Hoppas allt går bra och att ni snart får komma hem.
Kramar från Marica m.fam,Leena & Janina
Postat av: Mia B
Hej igen! Vad skönt och höra att du är på benen. Kan tänka mig att det blir spännande att gå med kryckor i morgon,men det kanske blir en positiv överraskning vem vet. Vi tänker på dig/er varje dag man tittar mot huset och önskar det ska vara liv och rörelse,men det är ju rätt så trist och tomt utan er här på gatan. Nä nu ska man krypa till kojs det är ju arbetsdag visst i morgon. Lycka till med kryckorna i morgon. Kram på er. Mia & Cecilia
Trackback
