Prinz William

Nja om det vore så väl!
Känns vemodigt att vara hemma fast för lilleman är det bra. Han kör gåstol som aldrig förr och luvar vovvar för hela slanten. Jag  tänker bara på Ken, varje vaken minut går tankarna till min älskade vän.
Hoppas hoppas att du får komma hem snart, känner mig halv utan dig!
Har uppdaterat den andra sidan där finns mer bilder:

http://www.williamlundqvist.spaces.live.com/

Idag har vi varit och hämtat hem Shiva hos Åsa, körde en aning fel men kom fram till slut ändå. Shiva såg så välmående ut. Hann bli lite rädd innan jag kom dit och tänkte att hon kanske inte alls skulle vilja följa med mig hem igen. Det ville hon dock min lilla prinsessbakelse, eller lilla hon är ju rätt stor.
Ikväll fick vi även besök av Ilma och Åke som en söt liten flicka hade kallat Irma.
Det var så kul att se er och tack ännu en gång för presenterna!!
Pratade nyss med Ken och han hade minsann fått en hälsning av föraren ikväll.
Ken har ett hjärta av guld och en motivation utan dess like. Han är helt otrolig hur han tacklar denna otroliga motgång. Det skulle inte förvåna mig om han skulle kunna hitta den styrkan och modet att förlåta den som gjort honom denna oförätt. Jag tror dock aldrig att jag lyckas uppbåda den kraften att förlåta, det är helt enkelt oförlåtligt.
 Nu skall jag gå upp och dricka en kopp the och hitta min pyjamas.
Vi hörs och syns!
Ett stort tack går förresten till våra otroliga grannar, släkt och vänner! Det betyder oerhört mycket för Ken och för hela familjen att ni bryr er!

En särskild ros vill jag skicka min hjärtevän!
Jag älskar dig mer än ord kan beskriva!


Jag vill ha kvar min pappa!!


Äntligen kan vi busa!