Vintern rasat ut bland våra fjällar

Eller nja vi har ju inte besökt fjällen än i år. Helt otroligt men sant. Jag hoppas ju att det är skoterföre någon stackars helg till för jag vill så det värker. Vi hade ju planerat att åka upp i helgen men det gick i stöpet. William har varit sjuk i en vecka, haft feber i 6 dagar utan uppehåll och så en hemsk hosta på det. Sen trillade jag och Albin dit och sen Ken. Igår låg jag med 40 graders feber så då kände jag mig mindre poppig. Tur att det finns panodil och cociliana.
Fast jag är väldigt mot piller. Jag vet att jag är fånig men jag tar bara när jag har riktigt hög feber eller när det på annat sätt är helt åt skogen.
Var och hälsade på Kajsa och Tea på stallet i torsdags, nej jag kunde inte motstå att klättra upp och rida en liten sväng, det var kanske dumt, men jag skrittade bara. Det är ju musik för min själ.

Lillfis har fortfarande inte lärt sig krypa fast han snart är åtta månader och jag börjar fundera om han kommer att lära sig alls, William var bara 4.5 månad när han kröp, vet att man inte ska jämföra men det gör man ändå.
Lillfis rullar runt istället för att krypa och tar sig rätt långt ändå. Ser ju att han motoriskt är okej så jag känner mig inte så orolig. Allting känns överhuvudtaget mycket lugnare med det andra barnet. Tänk vilken tur jag har att jag har så underbara kottar.




Ställde mig förresten på vågen i veckan, det var kul. Hade gått ner ytterligare 5 kilo. Tack viktklubb.se

Träningen med Shiva börjar ta sig, vi måste ju borsta av oss så vi kan tävla den här säsongen. Har tänkt försöka kora henne i år och det innebär ju en del jobb men roligt jobb. Hon är så duktig min lilla schäferflicka. Underbara hund vad gjorde jag utan dig.

Har även börjat min planering över vår trädgård. Har tänkt att vi ska lägga om våra plattor och bygga en ny altan. Samt ta bort alla blombänkar ( nästan) och istället ersätta dem med urnor och lådor. Kommer att bli så fint och betydligt lättare att underhålla, då slipper man stå på knä med myggorna.

Nu ska jag gå och hjälpa Ken med maten. Inte för att det känns så lockande att äta.



Du är också rätt fin Ken, vad skulle jag göra utan dig? Du är min balans i livet.



Kommentarer
Postat av: Anna

Ho ho. Ho ho

Tror jag går i ide.

2010-05-03 @ 18:50:36

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0