Grattis på födelsedagen B-barnen
Tänka sig att ett helt år har gått. Det är helt otroligt. Minns ju den här dagen för ett år sen som det vore idag. Samtidigt som man minns vissa saker så väl så förtränger man kanske den arbetsamma tiden som småbarnsförälder:)
Kan inte annat än tacka mina fina vänner Åsa och Angelica som hjälpte oss genom hela den här tiden och var ett enormt stöd för mig. Även ett stort tack till Maria Forslund som tipsade om pappa Lido, ett val jag aldrig ångrar. Om ni inte fanns, fanns inga B- barn heller på gamla landsvägen. Puss och kram på er finfisar.
Var är vi då idag?
De små lurvtrollen har vuxit upp till två fina schäferflickor. Blixtra har fått ett underbart hem hos Lina och Andre och jag är så glada att de köpte vår lilla vän. Förutom att Blixtra fick ett nytt hem fick vår familj fler vänner och det gillar vi.
Fröken Bästa och jag har tränat aktivt hela året. Spåret har gått över förväntan och än har hon aldrig gjort mig besviken, hon är en arbetsmaskin utan dess like. Har aldrig träffat en sån hund som hon är. Det positiva i henne är hennes enorma arbetslust, kamp och samarbetsvilja. På minus sidan så är det väl så att hon ibland har svårt att hålla ihop och kan koka över. Detta händer främst vid lydnadsträning eller i situationer där det händer mycket runt henne. Hon blir dock bättre för varje dag som går och jag ser en ljus framtid för oss tillsammans. Jag misstänker att det är underbara mormor Nikki som kommer igen i Bästa. Lydnadsmässigt så kan hon alla moment för lydnadsklass ett och de flesta i tvåan. Vi hade tänkt att debutera i februari men är osäker på om hon håller ihop än. Vi får se! Hon har även börjat med bevakning och vi ser med spänning på vad det kommer att innebära för oss. Hemma är hon den bästa familjehund jag någonsin kunnat önska mig. Helt fantastisk med barnen och besökare, kryper gärna upp i soffan under filten om hon får och myser med oss. Sen har jag ju upptäckt att hon är en fena att ha med sig på skidturen. Hon gillar fart den här damen men då är vi ju två!
Kort och gott så kan jag inte annat än att instämma i vad en god vän sa till mig, jag fick allt! I min familj och mina hundar har jag allt. Den ena hundens minus är den andras plus och tvärt om. De kompletterar varandra och min familj är bara bäst, inga minus.
Vi sätter snart ett datum för mentalbeskrivning och röntgen. Sen siktar båda tjejerna på läger i Tåme i sommar och så får vi se vad tävlingssäsongen 2012 bjuder på, roligt ska vi i allafall ha!!
Kramar från hela flocken till alla er som läst så här långt.
/ Anna med familj.
Här kommer lite bilder från det gångna året:
Kommentarer
Trackback
