Prinz William

Nu har två år gått och tiden har sprungit i rasande fart. Så mycket har hänt under det gångna året. Barnen har vuxit upp, Blixtra lever livets glada dagar hos Lina och Andre i Arjeplog. Blixtra är en underbar individ med fina proportioner och ett mjukt och trevligt sätt sen har hon drifter  som hon använder på bästa sätt, hon har visat att hon både har näsa och är förig. Båda hundarna har gjort MH och röntgats. Barnen har vuxit upp och flyttat hemifrån, ja i alla fall ett barn. 

Beslutet att behålla Bästa var inget beslut, det var min hund helt enkelt. Något som jag vid ett flertal tillfällen ångrat och kommer säkert att göra det fler gånger. Nästan idag då hon plundrade skafferiet på en talgboll och ett gäng ben. Andra dagar är hon den dyraste hunden på jorden. När vi kryper upp i soffan och ser film, när hon leker med barnen och inte minst när vi tränar bevakning, spår eller uppletande. Lydnaden är topp eller flopp men det kommer fler toppar än floppar desto äldre hon blir. Under det gångna året har vi gjort tävlingsdebut. På sin allra första tävling blev hon uppflyttad till lägre spår och skötte sig riktigt bra. Sen dalade det lite i lydnadsklass ett då hon kokade över. Det gjorde hon för att den här föraren blev villrådig och försökte dämpa fröken när hon blev för het med godis eller tillsägelser vilket resulterade i att hon blev ännu mer frustrerad och ännu hetare, hon skriker och gapar för att hon vill jobba. Gjorde en rannsakning av mig själv och hunden och kom fram till att den hårda linjen inte är den jag är och att dämpa henne är skittråkigt. Därför har vi återgott till det vi började med. Vi har roligt tillsammans och jag kör mitt mantra i huvudet när de dumma tankarna kommer. Sånna där tankar av att människor runt ikring mig tänker att;

men ta ihop din hund, har du ingen pli på din hund, säg åt hunden någon gång!! 

Jag känner min hund och jag har henne för vår skull ingen annans. Vi ska ha roligt tillsammans, det är bra för vår relation och i slutändan bygger det en tillit som vi använder oss av i svåra situationer. Jag vill att min hund har min rygg när jag den behöver inte att hon överger mig om läget blir jobbigt. Min rygg den har hon!

Istället för att hålla tillbaka henne har jag ökat belöningen, gjort det värt att jobba för och sedan gett henne fler uppgifter att lösa. Sen för skidturer och sparkturer eller övriga situationer som är jobbiga för henne, har hon en röd boll i munnen. Det funkar! Hon kommer nog att vara den enda patrullhunden med en röd boll i munnen, men i mina ögon den finaste. Jo för patrullhund, det är hon, hon klarade sitt certprov och är godkänd tjänstehund. Det är jag fortfarande så stolt över! 

Jag spår en ljus framtid för oss båda, jag lär mig massor varje dag av denna underbara individ. Hennes begränsningar sitter inte i sig själv det är mina. Det är jag som måste kliva upp några pinnhål på stegen för att hålla jämna steg med henne. Det ni är en utmaning.

Under det kommande året är det mycket på gång och det känns så spännande. Jag har ansökt till Guf-en och HTU i Marma sen har vi tänkt tävla bevakning.  Sen ska ju mamma Shiva också ut på banan, hon är ju inte lastgammal hon heller utan är i sina bästa år. Min fina fina tjej! Har sagt det förr men säger det igen, beslutet att köpa henne är bland det bästa beslut jag någonsin tagit. Underbara finaste Shivansson. Vi får se hur tiden räcker till. Det är ett litet pussel med små barn och familj som kommer i första hand. Vill man så går det! Hade jag inte min fina familj så skulle inte jag vara den jag är och inte hunden heller. Det är vi som helhet som gör att vi mår så bra!