Lönnträdet
Jag är dig evigt tacksam för det liv jag fått,
i stort som i smått
Om jag med ett ord dig beskriva
så är det styrka som jag skulle skriva.
Du var där när sa mina första ord och tog mina första kliv.
Vet inte riktigt hur jag ska leva utan dig i mitt liv.
Du är min inspiration, jag vet ingen som kämpat som du
Alla sjukdomar förutom den sista besegrade du.
Dina ord ekar i mitt huvud, den här gången kan inte doktorn hjälpa mig.
Hela jag skälvde till, det har jag aldrig hört dig säga, som jag ville hjälpa dig.
Men det enda jag kunde göra var att krama din kind och hålla din hand.
Allt bara stärkte vårt band.
Tiden stod stilla samtidigt som den susade förbi
Det enda jag ville var att du skulle vara smärtfri
Vårt farväl närmade sig
Vi grät tillsammans när du sa att du älskade mig och jag dig.
Plötsligt blev allt stilla, solens strålar dansade in över rummet
En fågel kvittrade utanför fönstret
Jag viskade till dig att Göran väntar på dig vid lönnträdet
Släpp taget, släpp smärtan, jag är okej, ditt ansikte blev mjukt och där var det, leendet.
Ensam satt jag kvar, inte ens en tår kom
Tills jag uttalade orden att du var död då kom allt ikapp allteftersom.
En stund här på jorden men vilket avtryck du gjorde
Dig kommer vi aldrig att glömma och jag kommer att göra som jag lovade
”En dag ska vi alla dö men alla andra dagar ska vi leva”
Citat av Per Olov Enquist
Text av Anna Lundqvist 230106
